Riemanns zetafunktion

Riemanns zetafunktion eller Euler–Riemanns zetafunktion är en av de viktigaste funktionerna inom den komplexa analysen. Den används bland annat inom fysik, sannolikhetsteori och statistik. Det finns även en koppling mellan funktionen och primtalen, se Riemannhypotesen.[1] Hypotesen är ett av såväl Hilbertproblemen som Millennieproblemen och är fortfarande obevisad.
Funktionen är den analytiska fortsättningen av serien
Historia
Under 1700-talet undersökte Euler serien med reella värden på s:
Serien konvergerar när s > 1. Han upptäckte att serien ovan även kan uttryckas som en oändlig produkt över alla primtal.
Bernhard Riemann undersökte den i det komplexa talplanet och bevisade att funktionen konvergerar för hela komplexa talplanet då Re(s) > 1.[1] Sedan dess används beteckningen ζ(s) för Riemanns zetafunktion.
Definition
Man kan definiera Riemanns zeta-funktion ζ(s) på två sätt, med hjälp av en Dirichletserie samt som en Eulerprodukt.
Dirichletserie
Riemanns zeta-funktion definieras för {s ∈ C: Re(s)>1}, d.v.s. s= σ + it, σ>1, enligt:
Enligt Cauchys intergraltest är denna serie konvergent inom det intervallet. Enligt Weierstrass kriterium är funktionen ζ(s) holomorfisk för Re(s)= σ >1 och därmed absolutkonvergent.
Eulerprodukt
Euler visade år 1737[2] att serien
kan skrivas om som en produkt över alla primtal:
Man kan börja skriva om högerledet som en geometrisk serie:
där pi är det i:e primtalet.
I nästa steg utvecklar vi produkten av summan och vi får:
Nu kan vi med hjälp av aritmetikens fundamentalsats skriva om summorna: Eftersom varje primtalsuppdelning är unik, och alla tal kan skrivas som en produkt av primtal (och en oändlig mängd ettor), så kommer varje heltal att dyka upp en och endast en gång, och därmed kan vi skriva
Funktionalekvation
För alla gäller funktionalekvationen
Den kan skrivas i den symmetriska formen
Riemann definierade en annan funktion, Riemanns xi-funktion, med hjälp av vilken funktionalekvationen kan skrivas ännu kortare. Dess definition är
och dess funktionalekvation är
Serierepresentationer
Laurentserie
Riemanns zeta-funktion är meromorfisk med en simpel pol för s = 1. Därför kan den utvecklas i en Laurentserie runt s = 1:
Konstanterna γn kallas Stieltjeskonstanterna och kan definieras som
Konstanttermen γ0 är Eulers konstant.
Globalt konvergerande serier
En globalt konvergerande serie för zetafunktionen valid för alla komplexa tal s utom Mall:Nowrap för något heltal n förmodades av Konrad Knopp och bevisades av Helmut Hasse 1930:
Hasse bevisade även serien
Övriga serier
En serie med Pochhammersymbolen är
Integralrepresentationer
För alla gäller
och
För gäller
En annan integral för är
- .
Några specialfall för och är
- .
En integral för zetafunktionens derivata är
som gäller för alla komplexa tal utom 1.
För alla kan zetafunktionen skrivas som multipelintegralen
Egenskaper
Även om är
det vill säga zetafunktionen har en simpel pol vid s = 1 med residy 1.[1]
Speciella värden
Jämna positiva heltal
och i allmänhet
för n ∈ N.
Udda positiva heltal
Man känner inte till någon sluten form för zetafunktionens udda värden, men flera snabbt konvergerande serier har bevisats:
Negativa heltal
Derivata
Zetafunktionens derivata för negativa jämna heltal ges av
De första värdena blir
Andra värden är
och
där A är Glaisher–Kinkelins konstant.
Relation till andra funktioner
Zetafunktionen kan formellt ges som Mellintransformationen
med hjälp av Jacobis thetafunktion
Integralen konvergerar dock inte för något värde på s, men kan modifieras till följande uttryck för zetafunktionen:
Användning
Kopplingen mellan zetafunktionen och primtalen gör att zetafunktionen fortfarande är av intresse för matematiker. Riemannhypotesen som handlar om nollställen av zeta i sin tur som skulle kunna bestämma utbredning av alla primtal, en bättre approximation av de olika aritmetiska funktioner som t.ex. primtalfunktionen π(x).
Man kan hitta ett användningsområde av denna funktion även i statistik som ”Zipfs lag” och i matematiska teorier för stämning av musik. Inom fysik utnyttjas den i kaos i klassiska och kvantmekaniska system.
Formler som innehåller zetafunktionen
där ψ0 är digammafunktionen.
Serier relaterade till Eulers konstant är
En serie för Catalans konstant är
Några serier av Adamchik och Srivastava:
och
där är Bernoullitalen och är Stirlingtalen av andra ordningen.
Övrigt
Man kan uttrycka det inverterade värdet av zeta-funktionen med hjälp av Möbiusfunktionen μ(n) på följande sätt:
för varje komplext tal s med realdel > 1.
Se även
- Dirichlets betafunktion
- Dirichlets etafunktion
- Hurwitzs zetafunktion
- Riemannhypotesen
- Stieltjeskonstanter
Referenser
Noter
- ↑ 1,0 1,1 1,2 Mall:Webbref
- ↑ Beviset presenterades för akademin i Sankt Petersburg den 25 april 1737 enligt The Euler Archive Mall:Wayback. Det publicerades 1844 som teorem 8 i artikeln Variae observationes circa series infinitas sid. 174-176. i Commentarii academiae scientiarum Petropolitanae 9 Mall:Wayback för år 1737 vars försättsblad finns att beskåda här Mall:Wayback. Engelsk översättning finns här (teorem 8 på sid. 9-10).
Allmänna källor
- Mall:Bokref
- Mall:Bokref
- Mall:Webbref
- Mall:Webbref
- Mall:Dlmf
- Mall:Tidskriftsref
- Mall:Tidskriftsref
- Mall:Tidskriftsref
- Mall:Bokref Innehåller en engelsk översättning av Riemannss artikel.
- Mall:Tidskriftsref
- Mall:Bokref
- Mall:Tidskriftsref (Globalt konvergent serieutveckling.)
- Mall:Bokref
- Mall:Bokref
- Mall:Bokref
- Mall:Tidskriftsref
- Mall:Bokref Chapter 6.
- Mall:Tidskriftsref
- Mall:Tidskriftsref. I Gesammelte Werke, Teubner, Leipzig (1892), Återutgiven av Dover, New York (1953).
- Mall:Tidskriftsref
- Mall:Bokref
- E.T. Whittaker och G.N. Watson (1927). A Course in Modern Analysis, fourth edition, Cambridge University Press (Chapter XIII).
- Mall:Tidskriftsref
- Mall:Webbref