Ortocentrum

Från testwiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Figur 1. De tre höjderna AD, BE och CF i triangeln ABC.
Figur 2. De tre höjderna AD, BE och CF i den trubbvinkliga triangeln ABC. Deras förlängningar möts i ortocentrum, G.

Med ortocentrum avses inom geometrin den gemensamma skärningspunkten för höjderna (eller dessas förlängningar) i en triangel.[1] Med höjd avses sträckan (det räta linjesegmentet) från ett hörn till hörnets fotpunkt på den motstående sidan (eller dess förlängning). Höjden är en så kallad cevian.

Trianglar i planet

Existensbevis

Givet triangeln i figur 1 med hörnet B i origo och sidan BC längs x-axeln i ett kartesiskt koordinatsystem. Hörnen A, B och C har koordinaterna (d,a), (0,0) respektive (c,0) och D, fotpunkten till ABC, har koordinaterna (d,0). Om en sida har riktningskoefficienten k, så har höjden som är vinkelrät mot sidan riktningskoefficienten 1/k, vilket ger ekvationerna för de tre höjderna (och dessas förlängningar):

1. AD: x=d
2. BE: y=cdax
3. CF: y=da(xc)=da(cx)

Vi kallar skärningspunkten mellan AD och BE för G, som enligt 1 har x-koordinaten d, och får ur 2 att y-koordinaten är:

y=cdax=cdad=dcd2a

Detsamma får vi även ur 3:

y=da(cx)=da(cd)=dcd2a

Sålunda ligger G även på CF och höjderna skär därmed varandra i en och samma punkt: ortocentrum.

Figur 1 visade en spetsvinklig triangel. I en trubbvinklig triangel (figur 2) får vi samma ekvationer. Riktningskoeffecienten för BE är förvisso negativ, men eftersom d nu ligger på andra sidan om c tar minustecknen ut varandra:

2. BE: y=dcax=cdax

Om vinkeln i C är rät blir D=E=C och således även G=C, det vill säga att ortocentrum ligger i det rätvinkliga hörnet.

Egenskaper

|BC|cosBAC:|AC|cosCBA:|AB|cosACB eller
|BC|cosCBAcosACB:|AC|cosACBcosBAC:|BC|cosBACcosCBA (Bevis).
1cosBAC:1cosCBA:1cosACB=secBAC:secCBA:secACB[2]

Ortocentriska system

Figur 3. De fyra punkterna A, B, C och D bildar ett ortocentriskt system, eftersom om tre av dem är hörn i en triangel, så är den fjärde denna triangels ortocentrum. Figuren visar de fyra möjliga trianglarna (ljusblå). De respektive trianglarnas sidor svarta (med streckade förlängningar) och de tre höjderna i respektive triangel är gröna. Punkterna E, F och G är höjdernas fotpunkter på sidorna.

De tre triangelhörnen tillsammans med triangelns ortocentrum bildar ett ortocentriskt system, vars främsta egenskap är att de fyra olika trianglar som kan bildas av tre av punkterna har den fjärde punkten som ortocentrum. En annan viktig egenskap är att de fyra trianglarna delar niopunktscirkel och därmed även delar denna cirkels medelpunkt. Då medelpunkten ligger på Eulerlinjen innebär detta att de fyra trianglarnas Eulerlinjer skär varandra i den gemensamma medelpunkten för den gemensamma niopunktscirkeln. Då även ortocentrum ligger på en triangels Eulerlinje kan ortocentrum projiceras genom niopunktscirkeln till de övriga punkterna på Eulerlinjen, vilket leder till att även de omskrivna cirklarnas medelpunkter till de fyra trianglarna bildar ett ortocentriskt system, liksom trianglarnas tyngdpunkter.

Den i en triangel inskrivna cirkelns medelpunkt är ortocentrum i den triangel som har de vidskrivna cirklarnas medelpunkter som hörn. Således bildar även den inskrivna och de vidskrivna cirklarnas medelpunkter ett ortocentiskt system.

Sfäriska trianglar

Figur 4. En sfärisk triangel ABC på en sfär med mittpunkt i O. Triangeln har höjderna AD, BE och CF. Höjdernas storcirklar skär varandra i punkterna G och G, triangelns båda ortocentra. Hela storcirkelplanet för sidan BC och för det mot detta vinkelräta storcirkelplanet för höjden AD har färgats, men ej övriga plan.

I en sfärisk triangel utgör sidor och höjder storcirkelbågar. Höjdens storcirkelplan är vinkelrätt mot den motstående sidans storcirkelplan. En sfärisk triangel har två ortocentra, eftersom två storcirklar alltid skär varandra i två punkter.

Existensbevis

Betrakta den sfäriska triangeln ABC i figur 4.

Vektorn OB×OC är normal mot storcirkelplanet för sidan BC och sålunda parallell med storcirkelplanet för höjden AD. Vektorn OA×(OB×OC) är därför normal mot storcirkelplanet för höjden AD. På samma sätt är OB×(OC×OA) normal mot storcirkelplanet för höjden BE och OC×(OA×OB) normal mot storcirkelplanet för höjden CF. Eftersom dessa tre vektorer är linjärt beroende enligt Jacobi-identiteten:

OA×(OB×OC)+OB×(OC×OA)+OC×(OA×OB)=0

måste de alltså antingen vara parallella eller koplanära. Att de är parallella är uteslutet eftersom detta skulle inneburit att de tre höjdernas storcirkelplan också skulle vara parallella, vilket är detsamma som att alla tre hörnen skulle ligga på samma storcirkel[3]. Sålunda ilgger de i samma plan. De tre storcirkelplanen för höjderna är vinkelräta mot de tre vektorernas plan och eftersom de tre höjdplanen har en gemensam punkt i sfärens medelpunkt skär de alltså varandra längs samma räta linje. Denna räta linjes båda skärningspunkter med sfärens yta är således skärningspunkterna för höjdernas storcirklar och därmed triangelns båda ortocentra, G och G.

Figur 5.

Hur man konstruerar en höjd i en triangel med passare och rätskiva

Se figur 5.

För att konstruera en höjd till hörnet A i triangeln ABC förfar man såhär:

1. Sätt passaren i A och avsätt ]AB|BC så att punkten punkten D skapas (ABD är således en likbent triangel).
2. Dra sedan cirkelbågar med medelpunkt i B och D med en radie större än halva avståndet BD och kalla skärningspunkterna mellan dessa för E och F.
3. Dra en rät linje (mittpunktsnormal till BD) genom E och F. Denna linje motsvarar höjden till A.

Referenser

  1. Trianglar på Geometriska figurer.
  2. De trilinjära koordinaterna erhålles ur de barycentriska genom division med respektive sidas längd. (Bevis)
  3. Tre punkter på en storcirkel är lika lite en sfärisk triangel som tre punkter på en rät linje är en plan triangel.