Laguerrepolynom

Från testwiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök
De fem första Laguerrepolynomen för α=0.

Laguerrepolynom är ett matematiskt begrepp, där n te Laguerrepolynomet Lnα som svarar mot parametern α, definierat enligt

Lnα(x)=xαexn!dndxn(xα+nex),

där α är ett reellt tal så att α>1.

För att följa den vanliga konventionen för definitionen av ortogonala polynom så kan man säga att Laguerrepolynomen svarar mot intervallet 0x< samt viktfunktionen w(x)=xαex.

I viss litteratur förekommer benämningarna Laguerrepolynom samt generaliserade Laguerrepolynom för fallen α=0 respektive α0.

Olikheten för parametern α som förekommer i definitionen ovan, måste i allra högsta grad uppfyllas. För att förstå nödvändigheten i detta, förutsätt för en stund att olikheten inte uppfylls. Då kommer viktfunktionen w(x)=xαex inte vara integrerbar i origo, så att integralerna som definierar både ortogonalitet och norm för Laguerrepolynomen kommer att divergera.

Laguerrepolynomen satisfierar Laguerreekvationen:

xy+(α+1x)y+ny=0.


Ett användningsområde för Laguerrepolynomen finns inom kvantmekaniken, där de förekommer då man behandlar väteatomens tillstånd.

Laguerrepolynomen är uppkallade efter Edmond Laguerre (1834-1886).

De första Laguerrepolynomen

n Ln(x)
0 1
1 x+1
2 12(x24x+2)
3 16(x3+9x218x+6)
4 124(x416x3+72x296x+24)
5 1120(x5+25x4200x3+600x2600x+120)
6 1720(x636x5+450x42400x3+5400x24320x+720)

Alternativa definitioner

Man kan definiera Laguerrapolynomen genom att först definierar

L0(x)=1
L1(x)=1x

och sedan använda följande differensekvation för alla k ≥ 1:

Lk+1(x)=1k+1((2k+1x)Lk(x)kLk1(x)).

En sluten formel är

Ln(α)(x)=i=0n(1)i(n+αni)xii!.

Rodirgues formel för dem är

Ln(α)(x)=xαexn!dndxn(exxn+α)=xα(ddx1)nn!xn+α.

Laguerrepolynomens exponentiella genererande funktion är

ntnLn(x)=11tetx1t.

Egenskaper

  • De första Laguerrepolynomen med parametern α är
L0(α)(x)=1L1(α)(x)=x+α+1L2(α)(x)=x22(α+2)x+(α+2)(α+1)2L3(α)(x)=x36+(α+3)x22(α+2)(α+3)x2+(α+1)(α+2)(α+3)6.
  • Ln(α)(0)=(n+αn)nαΓ(α+1).
  • Ln(α) har n reella, strikt positiva rötter som är alla i intervallet (0,n+α+(n1)n+α].
  • Laguerrepolynomens asymptotiska tillväxt för stora n fixerat α och x > 0, ges av
Ln(α)(x)=nα214πex2xα2+14cos(2nxπ2(α+12))+O(nα234)
Ln(α)(x)=(n+1)α2142πex2xα2+14e2x(n+1)(1+O(1n+1))
som kan sammanfattas som
Ln(α)(xn)nαex2nJα(2x)xα

där Jα är Besselfunktionen.

Identiteter

Additionsformeln för Laguerrepolynomen är

Ln(α+β+1)(x+y)=i=0nLi(α)(x)Lni(β)(y).

Laguerrepolynomen satisfierar ett flertal intressanta relationer:

Ln(α)(x)=i=0nLni(α+i)(y)(yx)ii!
Ln(α+1)(x)=i=0nLi(α)(x)
Ln(α)(x)=i=0n(αβ+ni1ni)Li(β)(x)
Ln(α)(x)=i=0n(αβ+nni)Li(βi)(x).

Dessutom är

Ln(α)(x)=Ln(α+1)(x)Ln1(α+1)(x)=j=0k(kj)Lnj(αk+j)(x)nLn(α)(x)=(n+α)Ln1(α)(x)xLn1(α+1)(x),or xkk!Ln(α)(x)=i=0k(1)i(n+ii)(n+αki)Ln+i(αk)(x)nLn(α+1)(x)=(nx)Ln1(α+1)(x)+(n+α)Ln1(α)(x)xLn(α+1)(x)=(n+α)Ln1(α)(x)(nx)Ln(α)(x)

och genom att kombinera dem kan man bevisa att

Ln(α)(x)=(2+α1xn)Ln1(α)(x)(1+α1n)Ln2(α)(x)=α+1xnLn1(α+1)(x)xnLn2(α+2)(x).

En intressant identitet för heltal i och n är

(x)ii!Ln(in)(x)=(x)nn!Li(ni)(x)

som kan användas till att härleda partialbråksuppdelningen

Ln(α)(x)(n+αn)=1j=1nxjα+jLnj(j)(x)(j1)!=1j=1n(1)jjα+j(nj)Ln(j)(x)=1xi=1nLni(α)(x)Li1(α+1)(x)α+i.

Multiplikationsteorem

Två multiplikationsteorem av Erdélyi är

tn+1+αe(1t)zLn(α)(zt)=k=n(kn)(11t)knLk(α)(z)

och

e(1t)zLn(α)(zt)=k=0(1t)kzkk!Ln(α+k)(z).

Derivator

Laguerrepolynomens derivator kan räknas med hjälp av

dkdxkLn(α)(x)=(1)kLnk(α+k)(x).

Dessutom gäller följande ekvation

1k!dkdxkxαLn(α)(x)=(n+αk)xαkLn(αk)(x)

som kan generaliseras till

Ln(α)(x)=(αα)(α+nαα)0xtα(xt)αα1xαLn(α)(t)dt.

Derivatan i förhållande till andra variabeln α är

ddαLn(α)(x)=i=0n1Li(α)(x)ni.

Laguerrepolynomen satisfierar differentialekvationen

xLn(α)(x)+(α+1x)Ln(α)(x)+nLn(α)(x)=0.

Ortogonalitet

Laguerrepolynomen satisfierar ortogonalitetsrelationen

0xαexLn(α)(x)Lm(α)(x)dx=Γ(n+α+1)n!δn,m

som följer ur

0xα1exLn(α)(x)dx=(αα+nn)Γ(α).


Relation till andra funktioner

Laguerrepolynomen är relaterade till generaliserade hypergeometriska funktionen enligt

Ln(α)(x)=(n+αn)M(n,α+1,x)=(α+1)nn!1F1(n,α+1,x)

där (a)n är Pochhammersymbolen.

Hermitepolynomen är ett specialfall av Laguerrepolynomen:

H2n(x)=(1)n 22n n! Ln(1/2)(x2)

och

H2n+1(x)=(1)n 22n+1 n! x Ln(1/2)(x2).

Oändliga serier som innehåller Laguerrepolynom

Anta att funktionen f har serieexpansionen

f(x)=i=0fi(α)Li(α)(x).

Då är

fi(α)=0Li(α)(x)(i+αi)xαexΓ(α+1)f(x)dx.

Monom kan skrivas som

xnn!=i=0n(1)i(n+αni)Li(α)(x).

Binomialkoefficienterna har expansionen

(n+xn)=i=0nαii!Lni(x+i)(α)

som leder till formeln

eγx=i=0γi(1+γ)i+α+1Li(α)(x)(konvergerar om Re(γ)>12).

Ofullständiga gammafunktionen har representationen

Γ(α,x)=xαexi=0Li(α)(x)1+i((α)>1,x>0).

En annan oändlig serie är

n=0n!Ln(α)(x)Ln(α)(y)rnΓ(1+α+n)=exp((x+y)r1r)Iα(2xyr1r)(xyr)α2(1r),,α>1,|r|<1.

Övrigt

Följande olikhet för Laguerrepolynomen gäller:

Ln(α)(x)2Ln1(α)(x)Ln+1(α)(x)=k=0n1(α+n1nk)n(nk)Lk(α1)(x)2>0.

Följande integral är viktig i vissa fysikaliska applikationer av Laguerrepolynom:

0xα+1ex[Ln(α)(x)]2dx=(n+α)!n!(2n+α+1).

Se även

Källor

  • Gerald B. Folland, Fourier analysis and its applications, Brooks/Cole publishing company, 1992.
  • B. H. Bransden and C. J. Joachain, Quantum mechanics, second edition, Prentice hall, Pearson Education, 2000.
  • Donald A. McQuarrie, Mathematical methods for scientists and engineers, University science books, 2003.

Externa länkar

Mall:Speciella funktioner