Partialbråksuppdelning

Från testwiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Partialbråksuppdelning är en metod för att överföra en rationell funktion till en summa av rationella funktioner (partialbråk)

r(x)h(x)=jrj(x)hj(x)

där hj(x) är ett irreducibelt polynom och polynomet rj(x) har lägre gradtal än hj(x). Partialbråksuppdelning är mycket användbar inom matematisk analys som till exempel vid inverstransformering av rationella laplacetransformer, beräkning av antiderivator och inverstransformering av z-transformer.

Partialbråken kan konstrueras genom att identifiera faktorer i nämnaren enligt tabellen nedan (där alla tal är reella):

Faktor i nämnaren Lämplig ansats
x+a A1x+a
(x+a)n A1x+a+A2(x+a)2++An(x+a)n
x2+ax+b A1x+B1x2+ax+b
(x2+ax+b)n A1x+B1x2+ax+b+A2x+B2(x2+ax+b)2++Anx+Bn(x2+ax+b)n

Bråk med nämnare av andra graden är partialbråk endast om andragradsuttrycken saknar reella nollställen (annars är de faktoriserbara). Koefficienterna Ak och Bk är entydigt bestämda.

Exempel

Partialbråksuppdela

2x2+x3(x+1)2(x+2)

Först identifieras faktorer i nämnaren och sedan ansätts partialbråk med hjälp av tabellen ovan:

2x2+x3(x+1)2(x+2)=Ax+1+B(x+1)2+Cx+2(1)

Återstår att bestämma koefficienterna A, B och C, vilket kan ske genom att multiplicera båda leden med vänsterledets nämnare, förkorta uttrycken samt ordna termerna efter gradtal:

2x2+x3=(A+C)x2+(3A+B+2C)x+(2A+2B+C)

Efter identifiering av termer i vänster- och högerleden med samma gradtal går det att bilda ett linjärt ekvationssystem

A+C=2
3A+B+2C=1
2A+2B+C=3

som kan lösas med exempelvis gausselimination:

A=1,
B=2,
C=3

Därmed är partialbråksuppdelningen klar då vi har hittat koefficienterna A,B,C

2x2+x3(x+1)2(x+2)=1x+12(x+1)2+3x+2

Handpåläggning

Istället för att identifiera koefficienter, tilldelas x nollställen till de olika faktorerna i nämnaren. Varje sådan faktor multipliceras med ekvationens båda led. Varje term som har denna faktor i nämnaren får den bortförkortad, övriga termer blir noll. Väljs x = -1 övergår (1) till

2x2+x3(x+2)= (0)+B+(0)=2|x=1

det vill säga, B = -2. Väljs x = -2 övergår (1) till

2x2+x3(x+1)2=(0)+(0)+C=3|x=2

det vill säga, C = 3. Men A måste bestämmas på annat sätt (till exempel med gausselimination), eftersom samma procedur skulle ge nolldivision för koefficient B (multipelrot i nämnaren förkortas ej bort).

Namnet handpåläggning kommer från att med en hand hålla för den faktor man formellt multiplicerar med.

Referenser