Generaliserad hypergeometrisk funktion

Från testwiki
Version från den 28 oktober 2023 kl. 00.55 av imported>Helenaaa24 (growthexperiments-addlink-summary-summary:3|0|0)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Inom matematiken är en generaliserad hypergeometrisk serie en potensserie där kvoten av två konsekutiva koefficienter är en rationell funktion. Om serien konvergerar definierar den en generaliserad hypergeometrisk funktion. Många speciella funktioner kan skrivas som specialfall av generaliserade hypergeometriska funktionen.

Definition

Definiera Pochhammersymbolen:

(a)0=1,(a)n=a(a+1)(a+2)...(a+n1),n1.

Då definieras generaliserade hypergeometriska funktionen som

pFq(a1,,ap;b1,,bq;z)=n=0(a1)n(ap)n(b1)n(bq)nznn!.

Specialfall

Li2(x)=n>0xnn2=x3F2(1,1,1;2,2;x)
Qn(x;a,b,N)=3F2(n,x,n+a+b+1;a+1,N+1;1) 
pn(t2)=(a+b)n(a+c)n(a+d)n4F3(na+b+c+d+n1ata+ta+ba+ca+d;1)
Ln(α)(x)=(α+1)nn!1F1(n,α+1,x)
Jα(x)=(x2)αΓ(α+1)0F1(;α+1;14x2).

Serien 1F0

Denna serie kan skrivas i sluten form som

1F0(a;;z)=(1z)a.

Differentialekvationen för denna funktion är

ddzw=(zddz+a)w,

eller

(1z)dwdz=aw

vars alla lösningar ges av

w=k(1z)a

där k är en konstant.

Serien 0F1

Funktioner av formen 0F1(;a;z) är relaterade till Besselfunktioner enligt formeln

Jα(x)=(x2)αΓ(α+1)0F1(;α+1;14x2).

Differentialekvationen för denna funktion är

w=(zddz+a)dwdz

eller

zd2wdz2+adwdzw=0.

Serien 2F0

Denna serie förekommer i samband med exponentiella integralen Ei(z).

Serien 3F1

Denna serie förekommer i teorin för Besselfunktioner. Den kan användas till att beräkna värden på Besselfunktioner med stora argument.

Egenskaper

Eulers integraltransformation

Följande identitet är väldigt användbar:

A+1FB+1[a1,,aA,cb1,,bB,d;z]=Γ(d)Γ(c)Γ(dc)01tc1(1t)dc1 AFB[a1,,aAb1,,bB;tz]dt.

Differentiering

Generaliserade hypergeometriska funktionen satisfierar

(zddz+aj)pFq[a1,,aj,,apb1,,bq;z]=ajpFq[a1,,aj+1,,apb1,,bq;z](zddz+bk1)pFq[a1,,apb1,,bk,,bq;z]=(bk1)pFq[a1,,apb1,,bk1,,bq;z]ddzpFq[a1,,apb1,,bq;z]=i=1paij=1qbjpFq[a1+1,,ap+1b1+1,,bq+1;z]

Genom att kombinera dessa får man följande differentialekvation satisfierad av w = pFq:

zn=1p(zddz+an)w=zddzn=1q(zddz+bn1)w.

Identiteter

Saalschützs sats

3F2(a,b,n;c,1+a+bcn;1)=(ca)n(cb)n(c)n(cab)n

Dixons identitet

Dixons identitet ger summan av en viss 3F2-serie vid z=1:

3F2(a,b,c;1+ab,1+ac;1)=Γ(1+a2)Γ(1+a2bc)Γ(1+ab)Γ(1+ac)Γ(1+a)Γ(1+abc)Γ(1+a2b)Γ(1+a2c).

Dougalls formel

Dougalls formel är formeln

7F6(a1+a2bcdema21+ab1+ac1+ad1+ae1+a+m;1)==(1+a)m(1+abc)m(1+acd)m(1+abd)m(1+ab)m(1+ac)m(1+ad)m(1+abcd)m

där m inte är ett icke-negativt heltal och

1+2a=b+c+d+em.

Många andra formler för speciella värden av hypergeometriska funktioner kan fås som specialfall av Dougalls formel.

Generaliseringar av Kummers transformationer och identiteter för 2F2

Identitet 1.

ex2F2(a,1+d;c,d;x)=2F2(ca1,f+1;c,f;x)

där

f=d(ac+1)ad.

Identitet 2.

ex22F2(a,1+b;2a+1,b;x)=0F1(;a+12;x216)x(12ab)2(2a+1)0F1(;a+32;x216)

som relaterar Besselfunktioner till 2F2; det här reducerar sig till Kummers andra formel för b = 2a:

Identitet 3.

ex21F1(a,2a,x)=0F1(;a+12;x216).

Identitet 4.

2F2(a,b;c,d;x)=i=0(bdi)(a+i1i)(c+i1i)(d+i1i)1F1(a+i;c+i;x)xii!=exi=0(bdi)(a+i1i)(c+i1i)(d+i1i)1F1(ca;c+i;x)xii!

som är en ändlig summa om b-d är ett icke-negativt heltal.

Kummers relation

Kummers relation är

2F1(2a,2b;a+b+12;x)=2F1(a,b;a+b+12;4x(1x)).

Clausens formel

Clausens formel

3F2(2c2s1,2s,c12;2c1,c;x)=2F1(cs12,s;c;x)2

användes av de Branges till att bevisa Bieberbachförmodan.

Generaliseringar

Bilaterala hypergeometriska serier är en generalisering av hypergeometriska serier där summan är över alla heltal, inte bara de positiva.

Fox–Wrights funktion är en generalisering av generaliserade hypergeometriska funktionen där Pochhammersymbolerna i serien ersätts med gammafunktioner av linjära polynom av n.

Källor