Konjugatregeln

Från testwiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Mall:Källor Inom matematiken är konjugatregeln ofta använd för att skriva om en differens till en produkt. Om a och b är två tal är

a2b2=(a+b)(ab).

Konjugatregeln gäller även för andra matematiska objekt än tal. Objekten a och b måste då kommutera.

Exempel

Huvudräkning

Det kan vara enklast att beräkna

93×107

enligt

100272=1000049=9951

Partiella differentialekvationer

Homogena ideala vågekvationen i en rumsdimension

Homogena ideala vågekvationen i en rumsdimension kan lösas genom att först skriva om enligt

xxϕ1c2ttϕ=0(x+1ct)(x1ct)ϕ=0

Genom insättning kan följande enkelt verifieras:

xϕ1ctϕ=0ϕ(x,t)=f(x+ct)

Nollproduktmetoden och superpositionsprincipen kan nu användas för att få lösningen

ϕ(x,t)=f(x+ct)+g(xct)

Laplaces ekvation i två rumsdimensioner

På samma sätt som i föregående exempel fås

xxϕ+yyϕ=0(x+iy)(xiy)ϕ=0

med lösning

ϕ(x,y)=f(x+iy)+g(xiy)

Notis om schrödingerekvationen

Man kan tänka sig att schrödingerekvationen

itϕ=ϕ

utgör den första av "faktorerna" i uppdelningen

2ttϕ=2ϕ(it)(+it)ϕ=0

Allmänna konjugatregeln

Om exponenten är ett godtyckligt positivt heltal fås vad som kallas den allmänna konjugatregeln:

anbn=(ab)(k=0n1an1kbk),n=1,2,3,.

Exempel

a5b5=(ab)(a4b0+a3b1+a2b2+a1b3+a0b4)

Tillämpning inom talteori

Låt a, b och n beteckna positiva heltal. Den allmänna konjugatregeln visar att ett tal på formen anbn bara kan vara ett primtal om differensen mellan a och b är ett. För att hitta primtal på denna form är det därför tillräckligt att inskränka letandet till tal av typen an(a1)n. Speciellt ger valet a=2 det som kallas mersennetal:

2n1

För vissa värden på det positiva heltalet n är 2n1 ett primtal (mersenneprimtal) och för sådana värden måste talet

1+2+22+23++2n1

vara ett primtal enligt konjugatregeln.

Bevis av den allmänna konjugatregeln

Den allmänna konjugatregeln kan bevisas med hjälp av matematisk induktion med avseende på det positiva heltalet n:

  • Först visas att regeln är sann då n = 1
  • Sedan antas att regeln är sann då n = N, där N är ett positivt heltal
  • Sedan visas att regeln är sann för nästa positiva heltal n = N + 1
  • Slutligen används matematisk induktion som leder till att regeln är sann för alla positiva heltal n.

För det positiva heltalet n = 1 innebär allmänna konjugatregeln sambandet

a1b1=(ab)(k=011a11kbk)=(ab)(a0b0)=ab

vilket uppenbarligen är sant. Den allmänna konjugatregeln är därför sann för det positiva heltalet n = 1.

Nu antas att den allmänna konjugatregeln är sann för det positiva heltalet n = N, det vill säga:

aNbN=(ab)(k=0N1aN1kbk)

Med utgångspunkt från detta antagande skall det visas att regeln är sann för nästa positiva heltal, det vill säga att

aN+1bN+1=(ab)(k=0NaNkbk)

Differensen aN+1bN+1 skrivs om på ett sätt som gör att det går använda det som är känt om differensen

aNbN;
aN+1bN+1=aNaaNb+aNbbNb.

De termer slås samman som innehåller faktorn aN och även de termer som innehåller faktorn b:

aN+1bN+1=aN(ab)+(aNbN)b.

Sedan ersätts differensen aNbN med det uttryck som antagits vara sant:

aN+1bN+1=aN(ab)+b(ab)(k=0N1aN1kbk)

Därefter bryts den gemensamma faktorn (ab) ut och återstoden skrivs ut i detalj:

aN+1bN+1=(ab)(aN+b(aN1+aN2b++abN2+bN1)).

Sedan multipliceras faktorn b in i summan ovan och därmed är

aN+1bN+1=(ab)(aN+aN1b+aN2b2++abN1+bN).

Med hjälp av summa-symbolen kan resultat skrivas på en form som visar att

aN+1bN+1=(ab)(k=0NaNkbk).

Det har härmed visats att om den allmänna konjugatregeln är sann för det positiva heltalet n = N, så är den även sann för nästa positiva heltal n = N + 1.

Enligt principen för matematisk induktion är då den allmänna konjugatregeln sann för alla positiva heltal n.

Se även