Elliptisk integral
Inom integralkalkylen uppstod behovet av elliptiska integraler i samband med problemet att beräkna längden av en elliptisk båge. De studerades först av Giulio Fagnano och Leonhard Euler. Den moderna matematiken definierar en elliptisk integral som varje funktion Mall:Math som kan skrivas på formen
där Mall:Math är en rationell funktion med två argument, Mall:Math är ett polynom av grad 3 eller 4 utan multipla rötter och Mall:Math är en konstant.
Integraler av denna form, kan i allmänhet inte uttryckas med elementära funktioner. Undantag från denna regel förekommer när Mall:Math har multipla rötter, eller när Mall:Math inte innehåller udda potenser av Mall:Math. Emellertid, med lämplig integrationsmetod, kan varje elliptisk integral överföras till en form innefattande integraler över rationella funktioner och de tre kanoniska Legendreformerna (det vill säga, elliptiska integraler av första, andra och tredje slaget).
Historiskt sett upptäcktes elliptiska funktioner som inversa funktioner till elliptiska integraler.
Fullständiga elliptiska integralen av första slaget
Mall:Math definieras som
och kan skrivas med fullständiga elliptiska integralen av första slaget som
Den kan uttryckas som potensserien
Med hjälp av Gauss hypergeometriska funktion kan den skrivas som
Det effektivaste beräkningssättet är att utnyttja relationen till det aritmetisk-geometriska medelvärdet:
Speciella värden
Relation till Jacobis θ-funktion
Relationen till Jacobis tehtafunktion ges av
där q ges av
Asymptotiska uttryck
Derivata och differentialekvation
En annan lösning ges av