Helmholtz sats
Helmholtz sats är grundläggande inom vektoranalysen[1][2].[3][4][5][6][7][8][9] Satsen fastslår att varje tillräckligt slätt, snabbt föränderligt vektorfält i tre dimensioner, kan skrivas som en summa av ett virvelfritt vektorfält och ett solenoidalt (källfritt) vektorfält, vilket också är känt som Helmholtzuppdelningen efter Hermann von Helmholtz. [10]
På grund av att det virvelfria vektorfältet har en skalärpotential och ett solenoidalt fält har en vektorpotential, innebär Helmholtzuppdelningen att ett vektorfält kan uppdelas i en summa av formen
där Mall:Math är ett skalärt fält, kallat skalärpotential och Mall:Math är ett vektorfält kallat vektorpotential.
Formell beskrivning
Låt Mall:Math vara ett vektorfält över ett slutet område Mall:Math, vilket är dubbelt kontinuerligt differentierbart och låt Mall:Mvar vara ytan som omsluter området Mall:Mvar. Då kan Mall:Math delas upp i en virvelfri komponent och en källfri komponent:[11]
där
och är gradienten med avseende på .
Om Mall:Math och därför är obegränsad och Mall:Math avtar snabbare än då Mall:Math, då är den andra komponenten av både skalärpotentialen och vektorpotentialen noll. Det vill säga, [12]
Referenser
- ↑ On Helmholtz's Theorem in Finite Regions. Av Jean Bladel. Midwestern Universities Research Association, 1958.
- ↑ Hermann von Helmholtz. Clarendon Press, 1906. Av Leo Koenigsberger. p357
- ↑ An Elementary Course in the Integral Calculus. Av Daniel Alexander Murray. American Book Company, 1898. sid. 8.
- ↑ J. W. Gibbs & Edwin Bidwell Wilson (1901) Vector Analysis, sid. 237, länk från Internet Archive
- ↑ Electromagnetic theory, Volume 1. Av Oliver Heaviside. "The Electrician" printing and publishing company, limited, 1893.
- ↑ Elements of the differential calculus. Av Wesley Stoker Barker Woolhouse. Weale, 1854.
- ↑ An Elementary Treatise on the Integral Calculus: Founded on the Method of Rates Or Fluxions. Av William Woolsey Johnson. John Wiley & Sons, 1881.
Se även: fluxionsmetoden. - ↑ Vector Calculus: With Applications to Physics. Av James Byrnie Shaw. D. Van Nostrand, 1922. p205.
Se även: Greens sats. - ↑ A Treatise on the Integral Calculus, Volume 2. Av Joseph Edwards. Chelsea Publishing Company, 1922.
- ↑ Se:
- H. Helmholtz (1858) "Über Integrale der hydrodynamischen Gleichungen, welcher der Wirbelbewegungen entsprechen" (Om integraler av hydrodynamiska ekvationer som motsvarar virvelrörelser), Journal für die reine und angewandte Mathematik, 55: 25-55. På sidan 38 uttrycks vätskans hastighetskomponenter (u, v, v) som gradienten hos en skalärpotential P och dess rotation som en vektorpotential (L, M, N).
- Helmholtz föregicks dock av George Stokes 1849 i artikeln "On the dynamical theory of diffraction,", Transactions of the Cambridge Philosophical Society, vol. 9, del I, sid. 1-62; se sidorna 9-10. (publicerad 1856).
- ↑ Mall:Webbref
- ↑ David J. Griffiths, Introduction to Electrodynamics, Prentice-Hall, 1999, sid. 556.