Carlemans olikhet

Från testwiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Carlemans olikhet är en matematisk olikhet namngiven efter Torsten Carleman, som var den förste att publicera olikheten 1923[1].

Låt a1,a2,... vara en följd av icke-negativa reella tal. Då gäller det att

n=1(a1...an)1nen=1an.

Konstanten e i olikheten är den bästa möjliga; för mindre konstanter gäller inte olikheten. Om a1,a2... är positiva istället för icke-negativa är olikheten strikt.

Bevis

Utgå från Hardys olikhet:

n=1(1kk=1nak)p<(pp1)pn=1anp

ta den inre summan i vänsterledet, ersätt ak med ak1p och skriv om på följande sätt:

(1kk=1nak1p)p=exp1p(lnk=1nak1plnk=1nak0)

Låt p och skriv om exponenten som en derivata av den nya variabeln x, som här är noll:

limpexp1p(lnk=1nak1plnk=1nak0)=exp([ddx(lnk=1nakx)]x=0)=exp([k=1nakxlnakk=1nakx]x=0)

Applicera nu x=0 då man får:

exp([k=1nakxlnakk=1nakx]x=0)=exp(1nk=1nlnak)=(k=1nak)1n.

Betrakta nu högerledet i Hardys olikhet och utför samma steg, ersätt ak med ak1p och låt p gå mot oändligheten

limp(pp1)pn=1an=en=1an

detta ger oss den icke-strikta varianten av Carlemans olikhet:

n=1(k=1nak)1nen=1an

Referenser

  1. T. Carleman, Sur les fonctions quasi-analytiques, Conférences faites au cinquième congres des mathématiciens Scandinaves, Helsinki (1923), 181-196.


Mall:Auktoritetsdata