Butterworthfilter

Från testwiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Butterworthfilter av upp till femte ordningen.

Butterworthfilter är inom elektronik och signalbehandling ett filter som är designat för att ge så lite rippel i passbandet som möjligt, även benämnt maximally-flat-magnitude (MFM) filter. Det beskrevs först av Stephen Butterworth (1885–1958).

De tre första ordningarnas normaliserade polynom ser ut som följer:

n=1;s+1
n=2;s2+1.414s+1
n=3;(s+1)(s2+s+1)

Magnituden hos ett Butterworth lågpassfilter är:

|H|2=11+(ww0)2n

där n står för ordningen hos filtret.

I bilden till höger ser man tydligt att brantheten hos filtret är -20dB/dekad för första ordningens filter och -40dB/dekad för andra ordningens filter och så vidare.

Exempel

En koppling för realisering av andra ordningens Butterworth-filter

Ett andra ordningens lågpassfilters överföringsfunktion kan allmänt skrivas:

H(s)=A01+ais+bis2

där Ao är filtrets dc-förstärkning som vi normaliserar till ett (vilket är samma som att Ra är borttaget i artikeln om bikvadratiska filter).

Om vi jämför med polynomen ovan får vi att, för n=2:

ai=2 

och

bi=1 .

Kvalitetsfaktorn Q är allmänt:

Q=biai

Kopplingen bredvid realiserar:

H(s)=11+w0C1(R1+R2)s+w02R1R2C1C2s2

där alltså

a1=w0C1(R1+R2) 

och

b1=w02R1R2C1C2 

När man designar filtret så antar man lämpligtvis kondensatorerna och räknar sedan fram resistorerna.

Se även

Källor