Absolutkonvergens

Från testwiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Absolutkonvergens är en definition inom matematisk analys, angående seriers konvergens. En serie (en oändlig summa) n=0an definieras som absolutkonvergent om serien av absolutbeloppet av termerna an konvergerar, det vill säga om serien n=0|an| är konvergent. Detta är en användbar definition, då serier med negativa termer analyseras, eftersom många satser gällande konvergens av serier endast gäller för icke-negativa serier.

Det går att visa att om en serie är absolutkonvergent är den även konvergent. Det omvända gäller dock inte nödvändigtvis, utan en serie kan vara konvergent men ej absolutkonvergent och kallas då betingat konvergent.

Exempel

Serien n=1(1)nn2 är konvergent eftersom den är absolutkonvergent, det vill säga n=1|(1)nn2|=n=1|1n2|=n=11n2=π26.

Leibnizserien n=1(1)nn är betingat konvergent, eftersom serien är konvergent medan den harmoniska serien n=1|(1)nn| är divergent.

Bevis för att en absolutkonvergent serie är konvergent

Antag att serien n=0an är absolutkonvergent, vilket betyder att serien n=0|an| är konvergent och att an är reella tal, an. Vi kan göra omskrivningen: an=(an+|an|)|an|. Då 0an+|an|2|an|, gäller att n=0an+|an|2n=0|an|. Eftersom båda serierna är icke-negativa, och den större serien är konvergent enligt antagandet, så konvergerar även den mindre serien enligt jämförelsekriteriet. Differensen mellan de k:te termerna i de två serierna är då antingen 0 eller an. Detta innebär: n=0((an+|an|)|an|)=n=0an, vilken därför måste konvergera, eftersom den är en differens av två konvergenta serier.

Detta kan även visas då termerna an är komplexa tal, an=bn+icn,an. Då gäller att |bn||an| och att |cn||an|. Som tidigare innebär detta att serierna n=0bn och n=0cn är absolutkonvergenta, enligt jämförelsekriteriet. Dessa är då även konvergenta, enligt resonemanget ovan, vilket betyder att serien n=0an också är konvergent. Detta eftersom serien kan skrivas som en summa av två konvergenta serier: n=0an=n=0bn+in=0cn.

Referenser

  • Eriksson F, Larsson E, Wahde G. (1996). Matematisk analys med tillämpningar del 3. Andra upplagan.