Weierstrass elliptiska funktion

Från testwiki
Version från den 5 juni 2021 kl. 19.38 av imported>Svjo (Differentialekvation: "följande")
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Inom matematiken är Weierstrass elliptiska funktion en elliptisk funktion uppkallad efter Karl Weierstrass. Funktionen betecknas vanligen med .

Symbolen för Weierstrass P-funktion

Symbolen för Weierstrass -funktion

Modell av Weierstrass -funktion

Definition

Weierstrass P-funktion definierad över en delmängd av det komplexa planet. Vit motsvarar en pol, svart ett nollställe och maximal färgmättnad betyder att |f(z)|=|f(x+iy)|=1.

Weierstrass elliptiska funktion kan definieras på tre nära relaterade sätt. Den första definitionen är som en funktion av en komplex variabel z och ett gitter Λ i övre planhalvan. En annan definition är med hjälp av z och två komplexa tal ω1 och ω2 som genererar och utgör ett periodpar för gittret. Den tredje definitionen är med hjälp av z och ett komplext tal τ i övre planhalvan. Den här är relaterad till den förra definitionen enligt τ = ω21. Då bildar Weierstrass funktion för fixerat z en modulär funktion av τ.

Med hjälp av perioderna är Weierstrass elliptiska funktion en elliptisk funktion med perioder ω1 och ω2 definierad som

(z;ω1,ω2)=1z2+n2+m20{1(z+mω1+nω2)21(mω1+nω2)2}.

Då är Λ={mω1+nω2:m,n} punkterna vid periodgittret, så att

(z;Λ)=(z;ω1,ω2)

för ett godtyckligt par av generatorer av gittret definierar Weierstrass -funktion en funktion av en komplex variabel och ett gitter.

Om τ är ett komplext tal i övre planhalvan är

(z;τ)=(z;1,τ)=1z2+n2+m20{1(z+m+nτ)21(m+nτ)2}.

Summan ovan är homogen av grad minus två, från vilket vi kan definiera -funktion för ett godtyckligt periodpar som

(z;ω1,ω2)=(zω1;ω2ω1)ω12.

Weierstrass -funktion kan beräknas väldigt snabbt med hjälp av thetafunktioner enligt formeln

(z;τ)=π2ϑ2(0;τ)ϑ102(0;τ)ϑ012(z;τ)ϑ112(z;τ)π23[ϑ4(0;τ)+ϑ104(0;τ)]

Invarianterna

Reella delen av invarianten g3 som en funktion av q i enhetsdisken.
Imaginära delen av invarianten g3 som en funktion av q i enhetsdisken.

I en omgivning av origo är Laurentserien av

(z;ω1,ω2)=z2+120g2z2+128g3z4+O(z6)

där

g2=60(m,n)(0,0)(mω1+nω2)4
g3=140(m,n)(0,0)(mω1+nω2)6.

Talen g2 och g3 är kända som invarianterna. Summorna efter koefficienterna 60 och 140 är de två första Eisensteinserierna, som är modulära former då de betraktas som funktioner G4(τ) respektive G6(τ)) av τ = ω21 med Im(τ) > 0.

Notera att g2 och g3 är homogena funktioner av grader −4 och −6; i andra ord,

g2(λω1,λω2)=λ4g2(ω1,ω2)
g3(λω1,λω2)=λ6g3(ω1,ω2).

Därför skrivs vanligen g2 och g3 med hjälp av periodkvotet τ=ω2/ω1 där τ antas vara i övre planhalvan som g2(τ)=g2(1,ω2/ω1) och g3(τ)=g3(1,ω2/ω1).

Fourierserien av g2 and g3 kan skrivas med hjälp av variabeln q=exp(iπτ) som

g2(τ)=4π43[1+240k=1σ3(k)q2k]
g3(τ)=8π627[1504k=1σ5(k)q2k]

där σa(k) är sigmafunktionen. Denna formel kan skrivas med hjälp av Lambertserier.

Invarianterna kan skrivas med hjälp av Jacobis thetafunktioner. Denna metod är väldigt användbar för numeriska räkningar emedan thetafunktionernas serier konvergerar väldigt snabbt. I beteckningen av Abramowitz och Stegun, men genom att beteckna de primitiva halvperioderna med ω1,ω2, satisfierar invarianterna

g2(ω1,ω2)=π412ω14(a8a4b4+b8)=π46ω14(a8+b8+c8)
g3(ω1,ω2)=π6(6ω1)6(a1233a8b433a4b8+b12)

där

a=θ2(0;q)=ϑ10(0;τ)
b=θ3(0;q)=ϑ00(0;τ)
c=θ4(0;q)=ϑ01(0;τ)

och τ=ω2/ω1 är periodkvotet, q=eπiτ och θm och ϑn är alternativa beteckningar.

Differentialekvation

Weierstrass funktion satisfierar differentialekvationen

[(z)]2=4[(z)]3g2(z)g3.

Integralekvation

Weierstrass elliptiska funktion kan ges som inversen av en elliptisk integral. Låt

u=yds4s3g2sg3.

där g2 och g3 ses som konstanter. Då är

y=(u).

Detta följer direkt genom att integrera differentialekvationen.

Konstanterna e1, e2 och e3

Betrakta tredjegradsekvationen 4t3g2tg3 = 0 med rötterna e1, e2 och e3. Dess diskriminant är 16 gånger den modulära diskriminanten Δ = g23 − 27g32. Om den inte är noll är alla dessa rötter skilda. Eftersom den kvadratiska termen av detta kubiska polynom är noll är rötterna relaterade enligt ekvationen

e1+e2+e3=0.

De linjära och konstanta koefficienterna (g2 och g3) är relatrede till rötterna enligt ekvationerna (se elementära symmetriska polynom).[1]

g2=4(e1e2+e1e3+e2e3)=2(e12+e22+e32)
g3=4e1e2e3.

Rötterna e1, e2 och e3 av ekvationen 4X3g2Xg3 beror på τ och kan skrivas med hjälp av Jacobis thetafunktioner.Som tidigare, låt

a=θ2(0;eπiτ)=ϑ10(0;τ)
b=θ3(0;eπiτ)=ϑ00(0;τ)
c=θ4(0;eπiτ)=ϑ01(0;τ),

då är

e1(τ)=13π2(b4+c4)
e2(τ)=13π2(a4b4)
e3(τ)=13π2(a4c4).

Eftersom g2=2(e12+e22+e32) och g3=4e1e2e3 kan även dessa skrivas med hjälp av thetafunktioner. I förenklad form är

g2(τ)=23π4(a8+b8+c8)
g3(τ)=427π6(a8+b8+c8)354(abc)82
Δ=g2327g32=(2π)12(12abc)8.

I fallet av reella invarianter bestämmer tecknet av Δ = g23 − 27g32 naturen av rötterna. Om Δ>0 är alla tre rötterna reella och det är konventionellt att namge dem så att e1>e2>e3. Om Δ<0 är det konventionellt att skriva e1=α+βi (där α0, β>0), av vilket e3=e1 följer, och e2 är rellt och icke-negativt.

Halvperioderna ω1/2 and ω2/2 av Weierstrass elliptiska funktion är relaterade till rötterna enligt

(ω1/2)=e1(ω2/2)=e2(ω3/2)=e3

där ω3=(ω1+ω2). Eftersom kvadraten av derivatan av Weierstrass elliptiska funktion är lika med den kubiska funktionen ovan av funktionens värde är (ωi/2)2=(ωi/2)=0 för i=1,2,3. Om igen funktionens värde är lika med en rot av polynomet är derivatan lika med noll.

Om g2 och g3 är reella och Δ > 0 är ei alla reella, och () är rell vid randen av rektangeln med hörnen 0, ω3, ω1 + ω3 och ω1. Om rötterna ordnas såsom ovan (e1 > e2 > e3) är första halvperioden reell:

ω1/2=e1dz4z3g2zg3

emedan den tredje halvperioden är rent imginär:

ω3/2=ie3dz4z3g2zg3.

Additionformler

Weierstrass elliptiska funktion satisfierar flera intressanta identiteter:

det[(z)(z)1(y)(y)1(z+y)(z+y)1]=0

(en symmetrik version är

det[(u)(u)1(v)(v)1(w)(w)1]=0

där u + v + w = 0).

Den satisfierar även

(z+y)=14{(z)(y)(z)(y)}2(z)(y)

och

(2z)=14{(z)(z)}22(z)

bara 2z inte är en period.

Referenser

Noter

  1. Abramowitz and Stegun, p. 629

Källor

Externa länkar

Mall:Speciella funktioner