Unruh-effekten
Unruh-effekten (fullständigare Fulling–Davies–Unruh-effekt) är ett hypotetiskt fenomen inom kvantfältteori, som förutsäger att en observatör som accelererar kommer att observera svartkroppsstrålning, där en observatör i ett inertialsystem inte skulle ha observerat någon. Med andra ord verkar bakgrunden varm i ett accelererat referenssystemMall:Förtydliga. Populärt beskrivet skulle en termometer som viftas runt i ett tomt rum bortsett från andra bidrag ha registrerat en temperatur som var skild från noll.
Unruh-effekten beskrevs först av Stephen Fulling 1973, Paul Davies 1975 och W. G. Unruh 1976.[1][2][3] Det är för närvarande inte klart om Unruh-effekten faktiskt har observerats, eftersom de påstådda observationerna är omstridda. Det har även framförts tvivel, ifall Unruh-effekten implicerar att Unruh-strålning existerar.[4]
Ekvationen
Unruh-temperaturen, som William Unruh beräknade 1976, är den effektiva temperatur som en accelererad detektor mäter i ett vakuumfält. Den ges av[5]
där är den lokala accelerationen, är Boltzmanns konstant, är den reducerade Plancks konstant, och är ljusets hastighet i vakuum. Alltså skulle en egenacceleration på 2,5 × 1020 m s−2 motsvara en temperatur på 1 K.
Unruh-tempeaturen har samma form som Hawkingtemperaturen i ett svart hål, som Stephen Hawking själv kom fram till vid samma tid. Den kom därför att ibland kallas Hawking–Unruh-temperaturen.[6]
Härledningen utförs enklast med Rindlerkoordinater.
Andra tillämpningar och möjlig experimentell observation
Unruh-effekten bör även leda till att accelererade partiklars sönderfallshastighet avviker från inertial-partiklars. Stabila partiklar som elektronen skulle kunna ha övergångshastighet till högre masstillstånd som inte är noll, när de accelereras tillräckligt snabbt.[7][8][9]
Forskare hävdar att experiment som framgångsrikt påvisat Sokolov–Ternov-effekten[10] även skulle kunna detektera Unruh-effekten under vissa omständigheter.[11]
Teoretiska överväganden 2011 föreslår att accelererade detektorer borde kunna användas för att direkt påvisa Unruh-effekten med dagens teknik.[12]
Se även
- Casimireffekten
- Hawkingstrålning
- Parbildning
- Kvantinformation
- Stokastisk elektrodynamik
- Virtuell partikel
Referenser
Noter
Allmänna källor
- Viatcheslav F. Mukhanov, et al.: Introduction to quantum effects in gravity. Cambridge Univ. Press, Cambridge 2009, Mall:ISBN; Kap.8; Unruh effect, sid. 97ff. @ google books.
- Mall:Tidskriftsref
- John Earman: The Unruh effect for philosophers. Studies in History and Philosophy of Modern Physics, Vol.42, Issue 2, sid.81-97, DOI: 10.1016/j.shpsb.2011.04.001 (maj 2011).