Spektralsatsen

Från testwiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Spektralsatsen är en samling satser inom linjär algebra. Satserna anger vilka linjära avbildningar som har en bas av ortonormerade egenvektorer och alltså kan diagonaliseras i denna bas, det vill säga huruvida matrisen A kan uttryckas som

A=UDU*

där D är en diagonalmatris och U är en unitär matris.

Satsen anger dels att vissa matriser är diagonaliserbara, dels att det inte är nödvändigt att beräkna en invers, vilket är fallet vid allmänna diagonaliseringar, då matrisen skrivs

A=TDT1.

Spektralsatser

Spektralsatsen finns i flera utföranden. Spektralsatsen för symmetriska avbildningar är oftast den enda som lärs ut i en grundkurs i linjär algebra.

Symmetriska avbildningar

Om V är ett ändligt-dimensionellt reellt inre produktrum gäller följande:

F:VV är en symmetrisk linjär avbildning F har en ortonormerad bas av egenvektorer till V.

Hermitska avbildningar

Om V är ett ändligt-dimensionellt komplext inre produktrum gäller följande:

F:VV är en hermitsk linjär avbildning F har en ortonormerad bas av egenvektorer till V och egenvärdena är reella.

Normala avbildningar

Om V är ett ändligt-dimensionellt komplext inre produktrum gäller följande:

F:VV är en normal linjär avbildning F har en ortonormerad bas av egenvektorer till V (men egenvärdena är i allmänhet inte reella).

Notera ekvivalensenMall:Särskiljning behövs: Normala linjära avbildningar är alltså exakt de avbildningar som kan diagonaliseras med en bas av ortonormerade egenvektorer.

Bevis

Symmetriska avbildningar

Spektralsatsen bevisas för en reell symmetrisk avbildning F genom matematisk induktion över dimensionen p för vektorrummet 𝔼p som F verkar på.

  • Visa att satsen gäller för p = 1.
Låt vektorn 𝐟 vara talet 1. Eftersom avbildningsmatrisen har dimensionen 1x1 och är reell avbildas 𝐟 på en reell multipel av sig själv, så egenvärdet är reellt.
𝐟 är alltså en normerad egenvektor till F och därmed den sökta basen till 𝔼1.
  • Anta vidare att satsen är sann för rum av dimensionen p. Visa då att satsen även är sann för rum av dimensionen p + 1.
Symmetriska matriser är hermitska, och hermitska matriser har endast reella egenvärden. Välj ett (reellt) egenvärde λ1 för F i rummet 𝔼p+1 och låt vektorn 𝐟1 vara en normerad egenvektor till denna.
Bilda mängden V som innehåller alla vektorer i 𝔼 som är ortogonala mot 𝐟1. Dimensionen för V blir alltså p. Låt V ha ortonormala basvektorer 𝐟'2,𝐟'3,𝐟'p+1. Notera att dessa inte nödvändigtvis är egenvektorer till F.
Fyll ut med 𝐟1 till en ON-bas för 𝔼p+1.
Transformationsmatrisen T blir då ortonormal, så T1=TT. Avbildningsmatrisen i den nya basen, Af=TATT, blir då symmetrisk eftersom AfT=(TATT)T=TATTT=TATT=Af.. Den får då formen (λ1000ab0abc).
V har dimension p och är symmetrisk existerar ortonormala egenvektorer 𝐟2,𝐟3,,𝐟p+1 till F begränsat till rummet V enligt induktionsantagandet.
Det betyder i sin tur att 𝐟1,𝐟2,,𝐟p,𝐟p+1 är en ortonormerad bas bestående av egenvektorer till F
  • Eftersom satsen är sann för dimensionen p=1 och om den är sann för ett rum av dimensionen p så är den även sann för rum av dimensionen p+1, är satsen sann för alla heltalsdimensioner.

Normala avbildningar

Schurs sats kan användas för att bevisa att en normal matris kan diagonaliseras med en unitär matris.

Låt A vara en normal matris. Det finns då, enligt Schurs sats, en unitär matris U så att A = UTUH, där T är en uppåt triangulär matris med A:s egenvärden på diagonalen. Man får då att:

AAH=UTTHUHAHA=UTHTUH.

A är normal och U inverterbar ger detta att TTH = THT. T är uppåt triangulär och TH är nedåt triangulär, så för att produkterna TTH och THT ska vara lika måste T vara diagonal.

Historia

Spektralsatsen utformades under början av 1800-talet av Augustin-Louis Cauchy.

Tillämpningar

Kvadratiska former

En kvadratisk form kan skrivas som en symmetrisk matris och kan därför diagonaliseras med en ortonormerad bas. Den blir då mer lätthanterlig. Spektralsatsen kan i vissa fall vara formulerad som att en kvadratisk form i ett euklidiskt rum har en kanonisk ortonormerad bas. Detta gör att spektralsatsen kan användas för att bestämma olika andragradsytors huvudaxlar.

Exempelvis kan den kvadratiska formen

k(x1,x2,x3)=x12+4x1x2+x22+6x2x3+x32

skrivas på matrisform som

k(𝐱)=(x1x2x3)(120213031)(x1x2x3)

och där egenvärdena är

1,113,1+13,

så att k i den nya basen kan skrivas

k(x1,x2,x3)=x12+(113)x22+(1+13)x32.

Referenser