Ramanujans taufunktion

Från testwiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Inom matematiken är Ramanujans taufunktion, uppkallad efter Srinivasa Ramanujan, funktionen τ: definierad som

n1τ(n)qn=qn1(1qn)24=η(z)24=Δ(z),

där q=exp(2πiz) är så att z>0 och η är Dedekinds etafunktion.

Värden

De första värdena av taufunktionen ges i följande tabell Mall:OEIS:

n 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
τ(n) 1 −24 252 −1472 4830 −6048 −16744 84480 −113643 −115920 534612 −370944 −577738 401856 1217160 987136

Ramanujans förmodanden

Ramanujan (1916) observerade, men kunde inte bevisa, följande egenskaper av taufunktionen:

  • τ(mn)=τ(m)τ(n) om sgd(m,n)=1 (det vill säga τ(n) är en multiplikativ funktion)
  • τ(pr+1)=τ(p)τ(pr)p11τ(pr1) för primtal p och r>0.
  • |τ(p)|2p11/2 för alla primtal p.

De första två egenskaperna bevisades av Louis J. Mordell (1917) och den tredje, kallad för Ramanujan-Peterssons förmodan, bevisades 1974 av Pierre Deligne.

Kongruenser för taufunktionen

För k och n>0, definiera σk(n) som summan av k:te potenserna av delarna av n. Taufunktion uppfyller flera kongruensrelationer, många av dem kan uttryckas i termer av σk(n). Då gäller följande kongruenser:[1]Mall:Förtydliga

  1. τ(n)σ11(n) mod 211 för n1 mod 8[2]
  2. τ(n)1217σ11(n) mod 213 för n3 mod 8[2]
  3. τ(n)1537σ11(n) mod 212 för n5 mod 8[2]
  4. τ(n)705σ11(n) mod 214 för n7 mod 8[2]
  5. τ(n)n610σ1231(n) mod 36 för n1 mod 3[3]
  6. τ(n)n610σ1231(n) mod 37 för n2 mod 3[3]
  7. τ(n)n30σ71(n) mod 53 för n≢0 mod 5[4]
  8. τ(n)nσ9(n) mod 7 för n0,1,2,4 mod 7[5]
  9. τ(n)nσ9(n) mod 72 för n3,5,6 mod 7[5]
  10. τ(n)σ11(n) mod 691.[6]

För p23 primtal gäller:[1][7]

  1. τ(p)0 mod 23 om (p23)=1
  2. τ(p)σ11(p) mod 232 om p är av formen a2+23b2[8]
  3. τ(p)1 mod 23 annars.

Förmodanden om τ(n)

  • Anta att f är en heltalsnyform av vikt k och att dess Fourierkoefficienter a(n) är heltal. Betrakta följande problem: om f saknar komplex multiplikation, bevisa att a(p)0modp gäller för alla p. De flesta primtalen borde ha denna egenskap, och sådana primtal kallas ordinära. Även om Deligne och Serre har gjort stora framsteg inom teorin av Galoisrepresentationer, som bestämmer a(n)modp för n och p relativt prima, vet vi inte hur man skall räkna a(p)modp. Den enda satsen av denna sort som bevisats är Elkies berömda resultat för modulära elliptiska kurvor som garanterar att det finns oändligt många primtal p så att a(p)=0, av vilket 0modp följer. Man känner inte till exempel av icke-KM f med vikt >2 med a(p)0 mod p för oändligt många primtal p (även om det borde gälla för nästan alla p). Man känner inte heller till exempel där a(p)=0 mod p för oändligt många p.
  • Lehmer (1947) förmodade att τ(n)0 för alla n, vilket har senare blivit känt som Lehmers förmodan. Lehmer kontrollerade att den gäller för n<214928639999. Bosman (2007) har bevisat att förmodan gäller för alla n<22798241520242687999.

    Referenser

    Noter

    1. 1,0 1,1 Page 4 of Mall:Harvnb
    2. 2,0 2,1 2,2 2,3 Due to Mall:Harvnb
    3. 3,0 3,1 Due to Mall:Harvnb
    4. Due to Lahivi
    5. 5,0 5,1 Due to D. H. Lehmer
    6. Due to Mall:Harvnb
    7. Due to Mall:Harvnb
    8. Due to J.-P. Serre 1968, Section 4.5

    Källor