Fjärdegradsekvation

Från testwiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Graf över en fjärdegradsekvation med fyra reella rötter

En fjärdegradsekvation är en ekvation som kan skrivas på formen

ax4+bx3+cx2+dx+e=0

där a ≠ 0.

Fjärdegradsekvationen har alltid fyra lösningar (rötter) räknade med multiplicitet. Om koefficienterna a, b, c, d och e alla är reella tal kommer även antingen alla fyra lösningarna, två av lösningarna eller ingen av lösningarna vara reella tal.

Fjärdegradsekvationen är den högsta graden av polynomiell ekvation som är lösbar i den generella formen av radikaler.

Bakgrund

Den allmänna fjärdegradsekvationen löstes först efter det att den generella lösningsskissen för tredjegradsekvationen tagits fram. Detta skedde på 1500-talet av Cardanos elev L. Ferrari, men publicerades av Cardano i Ars Magna år 1545. Principen för lösningen av fjärdegradekvationen är att transformera den till en tredjegradsekvation och sedan lösa denna enligt lösningen för tredjegradsekvationer.

Lösningsskiss

Det enklaste sättet att lösa en fjärdegradsekvation är att hitta en rot (r) och sedan dividera ekvationen med (x − r), för att på så sätt få en tredjegradsekvation som blir lättare att lösa.

Enklare fall

Begränsat fall

Om e (konstanttermen) = 0 så kommer även en av rötterna att vara x = 0, och övriga rötter kan då finnas genom att dividera polynomet med x och sedan lösa den tredjegradsekvation man då får.

Uppenbara rötter: 1, −1 och −k

Antag att P(x) är en fjärdegradsekvation. Då 1n=1 är P(1)=a+b+c+d+e. Därav följer att om a+b+c+d+e=0 så är P(1) = 0 och därigenom är x = 1 en rot till P(x). På samma sätt gäller även att om a+c+e=b+d så är x = −1 en rot.

Om b är en multipel (k) av a, e är en multipel (k) av d och c = 0, så är även x = −k en rot till ekvationen. Detta följer om ekvationen skrivs

ax4+akx3+dx+dk=ax3(x+k)+d(x+k)=(ax3+d)(x+k).

Om polynomet i exemplen divideras med (x − 1), (x + 1) respektive (x + k), fås en tredjegradsekvation som sedan löses för att få fram övriga rötter.

Bikvadratisk ekvation

En fjärdegradsekvation där b och d är lika med 0 (alltså ax4+cx2+e=0) löses enkelt genom ett variabelbyte (x2=z), som ger oss en andragradsekvation az2+cz+e=0 som sedan löses på sedvanligt sätt. Observera att lösningen av az2+cz+e=0 ger oss 1 eller 2 rötter, som sedan vid insättning i x2=z ger oss 2 eller 4 rötter.

Halvsymmetrisk ekvation

Om vår fjärdegradsekvation ser ut enligt följande, så har vi en halvsymmetrisk ekvation:

ax4+bx3+cx2+bmx+am2=0

En halvsymmetrisk ekvation löses genom att första dela ekvationen med x 2 och sedan genomföra ett variabelbyte (z = x + m/x). Då får man åter igen en andragradsekvation som enkelt löses enligt gängse rutin.

ax4+bx3+cx2+bmx+am2x2=ax2+bx+c+bmx+am2x2=az2+bz+c2m

Allmän lösning, enligt Ferraris modell

Ferrari fann en metod för att lösa fjärdegradsekvationer som kan ta fram samtliga rötter oavsett multiplicitet.

Först konverteras fjärdegradsekvationen till en komprimerad fjärdegradsekvation.

Konvertering till en komprimerad fjärdegradsekvation

Båda leden i ekvationen divideras med a,

x4+bax3+cax2+dax+ea=0.

Nästa steg är att eliminera x3-termen, vilket görs genom variabelbytet

x=ub4a

vilket ger

(ub4a)4+ba(ub4a)3+ca(ub4a)2+da(ub4a)+ea=0.

Därefter utvecklas ekvationen:

(u4bau3+6u2b216a24ub364a3+b4256a4)+ba(u33u2b4a+3ub216a2b364a3)+ca(u2ub2a+b216a2)+da(ub4a)+ea=0.

Efter förenkling erhålls

u4+(3b28a2+ca)u2+(b38a3bc2a2+da)u+(3b4256a4+cb216a3bd4a2+ea)=0.

Därefter ges koefficienterna till u beteckningar enligt

α=3b28a2+ca,β=b38a3bc2a2+da,γ=3b4256a4+cb216a3bd4a2+ea.

Resultatet blir

u4+αu2+βu+γ=0(1)

vilket är en komprimerad fjärdegradsekvation.

Om β=0  så är ekvationen en Bikvadratisk ekvation, vilket enkelt löses enligt ovan.

Om γ=0  så är en av rötterna u = 0, vilket är ett begränsat fall, vilket också löses enkelt enligt ovan.

Ferraris lösning

Om både β0  och γ0  så kan den komprimerade fjärdegradsekvationen lösas enligt Lodovico Ferraris metod. När fjärdegradsekvationen är komprimerad adderas

(u2+α)2u42αu2=α2

till ekvation (1), vilket ger

(u2+α)2+βu+γ=αu2+α2.(2)

Nästa steg är att addera en variabel y i parentesen i vänstra ledet i ekvation (2), och en motsvarande term 2y i koefficienten till u2-termen på högra sidan. Detta kan ske med hjälp av följande två samband i ekvation (2):

(u2+α+y)2(u2+α)2=2y(u2+α)+y2  =2yu2+2yα+y2,

och

0=(α+2y)u22yu2αu2

Adderas dessa två samband erhålls

(u2+α+y)2(u2+α)2=(α+2y)u2αu2+2yα+y2(insättning av y)

som efter addition med ekvation (2) ger

(u2+α+y)2+βu+γ=(α+2y)u2+(2yα+y2+α2)

vilket är ekvivalent med

(u2+α+y)2=(α+2y)u2βu+(y2+2yα+α2γ).(3)

Nästa steg är att välja ett värde på y så att det högra ledet av ekvationen (3) blir en perfekt kvadrat. Detta görs enklast genom att låta diskriminanten av den kvadratiska funktionen bli noll.

För att göra om det högra ledet av ekvation (3) till en perfekt kvadrat måste följande ekvation lösas:

(β)24(2y+α)(y2+2yα+α2γ)=0.

Multiplicera ihop parenteserna

β24(2y3+5αy2+(4α22γ)y+(α3αγ))=0

Dividera båda sidorna med −4, och flytta −β2/4:

2y3+5αy2+(4α22γ)y+(α3αγβ24)=0

vilket är en tredjegradsekvation i y, i vilken båda leden delas med 2,

y3+52αy2+(2α2γ)y+(α32αγ2β28)=0.(4)

Genom ytterligare ett variabelbyte

y=v56α

blir ekvation (4)

(v56α)3+52α(v56α)2+(2α2γ)(v56α)+(α32αγ2β28)=0.

Expansion och förenkling ger ekvationen

(v352αv2+2512α2v125216α3)+52α(v253αv+2536α2)+(2α2γ)(v56α)+(α32αγ2β28)=0.
v3+(α212γ)v+(α3108+αγ3β28)=0.

Koefficienterna ges beteckningar enligt

P=α212γ,
Q=α3108+αγ3β28.

vilket ger tredjegradsekvationen

v3+Pv+Q=0.(5)

Lösningarna till ekvation (5), (vilken som helst fungerar med valfri komplex rot) räknas ut enligt

y=56α+U+V(6)

där

U=Q2±Q24+P3273

och V räknas ut enligt definitionerna som

U3V3=Q

och

3UV=P

Detta ger att

V={P3U if U0Q3 if U=0 .

Med y given av ekvation (6) är det klart att det högra ledet av ekvation (3) är en perfekt kvadrat av formen

(s2)u2+(2st)u+(t2)=(((s2))u+(2st)2(s2))2
(Detta gäller oavsett valt tecken framför rottecknen om samma tecken väljs för båda)

Detta gör att ekvationen kan skrivas om enligt

(α+2y)u2+(β)u+(y2+2yα+α2γ)=(((α+2y))u+(β)2(α+2y))2.
Observera: Om β ≠ 0 så är α + 2y ≠ 0. Om β = 0 så skulle detta vara en bikvadratisk ekvation, vilket redan har behandlats.

Ekvation (3) kan därför skrivas:

(u2+α+y)2=((α+2y)uβ2α+2y)2(7).

Förenkling, utveckling och samlande av termer ger ekvationen

u2+(sα+2y)u+(α+y±sβ2α+2y)=0(8).
Anmärkning: Index s i ±s och s är där för att visa att de beror på varandra.

Ekvation (8) är en andragradsekvation till u med lösningen

u=±sα+2y±t(α+2y)4(α+y±sβ2α+2y)2.

Förenklas denna lösning något erhålls slutligen

u=±sα+2y±t(3α+2y±s2βα+2y)2.

Vilket ger lösningen på den ursprungliga fjärdegradsekvationen:

x=b4a+±sα+2y±t(3α+2y±s2βα+2y)2.(9)
Kom ihåg att de två ±s kommer från ekvation 8 och skall ha samma tecken, medan ±t kan vara både positiv och negativ, oberoende av ±s.
Sammanfattning av Ferrari's lösningsmetod

Om vi har en given ekvation:

ax4+bx3+cx2+dx+e=0,

så kan man få ut dess lösningar med hjälp av följande beräkningar:

α=3b28a2+ca,
β=b38a3bc2a2+da,
γ=3b4256a4+cb216a3bd4a2+ea.

Om β=0, så får vi

x=b4a±sα±tα24γ2.

Om β0,, så får vi istället:

P=α212γ,
Q=α3108+αγ3β28,
R=Q2±Q24+P327,

(Både plus och minus framför rottecknet fungerar.)

U=R3,

(Har tre komplexa rötter, vilken som av dessa fungerar)

y={56α+UP3Uom U056αQ3om U=0
W=α+2y
x=b4a+±sW±t(3α+2y±s2βW)2.
Båda ±s måste ha samma tecken medan ±t är oberende av de andra två. För samtliga lösningar, beräkna x med samtliga kombinationer av plus och minus för ±s och ±t.

Femtegradsekvation

Fjärdegradsekvationen är den ekvation av högst grad som är lösningsbar enligt en generell mall där endast de fyra räknesätten och rotutdragning används. Detta visade Paolo Ruffini, men då hans resonemang hade vissa brister har beviset tillskrivits Niels Henrik Abel, norsk matematiker. Abel bevisade snarare att femtegradsekvationen är omöjlig att lösa enbart genom algebraiska operationer.

Källor

  • Weisstein, Eric W. "Quartic Equation." From MathWorld—A Wolfram Web Resource. mathworld.wolfram.com
  • Thompson, Jan, Matematiklexikon (1991), Whalström och Widstrand, Mall:ISBN