Feuerbachs sats

Från testwiki
Version från den 7 mars 2025 kl. 07.57 av imported>Episcophagus (Härledning: Kaffet gör ingen nytta!)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Figur 1.
Den inskrivna och de vidskrivna cirklarna till triangeln ABC gröna, niopukntscirkeln magenta och Feuerbachtriangeln orange. F betecknar Feuerbachpunkten och R, S och T niopunktscirkelns tangeringspunkter med de vidskrivna cirklarna. N betecknar niopunktscirkelns medelpunkt, I den inskrivna cirkelns medelpunkt och Ex medelpunkterna i de tre vidskrivna cirklarna (Ec ligger utanför bildens nederkant).

Feuerbachs sats är en sats inom plangeometrin som säger att niopunktscirkeln till en triangel tangerar triangelns inskrivna cirkel och de tre till triangeln vidskrivna cirklarna (se figur 1). Niopunktscirkelns tangeringspunkt med den inskrivna cirkeln kallas Feuerbachpunkt och den triangel som bildas med de tre tangeringspunkterna mellan de vidskrivna cirklarna och niopunktscirkeln som hörn kallas Feuerbachtriangel. I det fall triangeln är liksidig sammanfaller dock den inskrivna cirkeln med niopunktscirkeln och någon distinkt Feuerbachpunkt finns ej. Ibland används beteckningen ""Feuerbachpunkter", förutom för den inskrivna cirkelns tangeringspunkt, även för tangeringspunkterna med de vidskrivna cirklarna.

Niopunktscirkelns medelpunkt är kollinjär dels med den inskrivna cirkelns medelpunkt och Feuerbachpunkten och dels med de tre vidskrivna cirklarnas medelpunkter var för sig och med tangeringspunkterna med respektive cirkel (i figur 1 ligger N, I och F på samma linje, medan, exempelvis N, R och Ea ligger på en annan linje).

Satsen, punkten (eller punkterna) och triangeln har fått sina namn efter den tyske matematikern Karl Wilhelm Feuerbach som 1822 publicerade sina fynd i Eigenschaften einiger merkwürdigen Punkte des geradlinigen Dreiecks und mehrerer durch sie bestimmten Linien und Figuren.[1]

Härledning

Figur 2.
SMBCYSBC1SB1CSXMBC.

Om en sida begränsas av två lika hörnvinlar är de båda övriga sidorna lika långa och triangeln är således likbent eller liksidig. Om triangeln är liksidig tangerar den inskrivna cirkeln alla tre sidorna i deras mittpunkter genom vilka niopunktscirkeln går och den inskrivna cirkeln sammanfaller då med niopunktscirkeln. De vidskrivna cirklarna tangerar också sidorna i deras mittpunkter och tangerar således niopunktscirkeln i dessa. I fallet att triangeln är likbent (ej liksidig) gäller att bisektrisen till sidans motstående hörnvinkel skär sidan i dess mittpunkt och bisektrisen sammanfaller med medianen på vilken triangelns tyngdpunkt ligger. Bisektrisen skär sidan i rät vinkel och sammanfaller således med triangelns höjd till sidan och på höjden ligger triangelns ortocentrum. Bisektrisen är också mittpunktsnormal till sidan vilket innebär att även den omskrivna cirkelns medelpunkt ligger på bisektrisen. Vidare sammanfaller bisektrisen även med medianen på vilken triangelns tyngdpunkt ligger. Då alla dessa punkter ligger på triangelns Eulerlinje, sammanfaller bisektrisen med Eulerlinjen på vilken även niopunktscirkelns medelpunkt ligger. Således är den inskrivna cirkelns, den omskrivna cirkelns och niopunktscirkelns medelpunkter kollinjära och alla tre cirklarna tangerar därför sidan i dess mittpunkt. För sidor som inte begränsas av två lika vinklar visas satsens giltighet enligt nedan.

Betrakta figur 2 i vilken triangeln ABC (samma som i figur 1), dess inskrivna cirkel med medelpunkt i I och en av dess vidskrivna cirklar med medelpunkt i Ea avbildats. Därtill har mediantriangeln som förbinder de tre mittpunkterna (MAB, MAC och MBC) på triangelns sidor samt den fjärde linje, B1C1 som tangerar både den inskrivna cirkeln och den vidskrivna cirkeln ritats ut. Den blå cirkeln, här för enkelhets skull kallad ω, har sträckan mellan de båda tangeringspunkterna DB och DC till sidan BC som diameter. Då |CDC|=|BDB| (se artikeln Tangeringspunkterna för in- och vidskrivna cirklar) är

|MBCDC|=|MBCC||CDC|=|MBCB||BDB|=|MBCDB|

varför MBC således är medelpunkt i ω. Denna cirkels radie är (se artikeln Tangeringspunkterna för in- och vidskrivna cirklar)

rω=|DBDC|2=|a2(sc)|2=|aabc+2c|2=|cb|2=|bc|2[2], där a=|BC|, b=|AC| och c=|AB|

Eftersom vinkeln MBCDBEa är rät är ω och den vidskrivna cirkeln ortogonala och eftersom vinkeln MBCDCI är rät är även ω och den inskrivna cirkeln ortogonala. Den vidskrivna och den inskrivna cirkeln avbildas sålunda på sig själva vid inversion i ω.[3] Eftersom MBC är mittpunkt på triangelsidan BC (och således ligger på niopunktscirkeln) och medelpunkt till ω, avbildas niopunktscirkeln på en rät linje vid inversion i ω (då cirklar genom inversionscirkelns medelpunkt avbildas på räta linjer)[4] och på denna linje ligger sålunda även inversionerna av MAB och MAC. Om niopunktscirkeln tangerar både den vidskrivna och inskrivna cirkeln, vilket Feuerbachs sats säger, men som inte visats än, måste dess inversion tangera inversionerna av dessa två cirklar, vilket innebär att den linje som utgör niopunktscirkelns inversion i sådant fall sammanfaller med linjen B1C1. Om niopunktscirkeln avbildas på linjen B1C1 vid inversion i ω, måste således MAB och MAC avbildas i skärningspunkterna mellan B1C1 och MABMBC respektive MACMBC, i figuren kallade X respektive Y.

Skärningspunkten S mellan BC och B1C1 ligger på bisektrisen till BAC[5] och således delar S enligt bisektrissatsen BC i proportionerna |BS||SC|=cb, vilket ger:

a=|BS|+|SC|=c|SC|b+|SC|=c|SC|b+b|SC|b=(c+b)|SC|b|SC|=abc+b

och på motsvarande sätt fås:

a=|BS|+|SC|=|BS|+b|BS|c=(c+b)|BS|c|BS|=acc+b

vilka tillsammans ger:

om BS>SC:|BMBC|=|CMBC||BS||SMBC|=|SC|+|SMBC||SMBC|=||BS||SC||2=a|bc|2(b+c)
om SC>BS:|BMBC|=|CMBC||SC||SMBC|=|BS|+|SMBC||SMBC|=||BS||SC||2=a|bc|2(b+c)
(om SC=BS är triangeln likbent eller liksidig, vilket redan behandlats ovan.)

Eftersom MACMBC är parallell med AB (men bara hälften så lång) och därmed med C1B är SYMBC likformig med SC1B och då MABMBC är parallell med AC (och CB1) är SXMBC likformig med SCB1 och SC1B (eftersom SC1B och SCB1 är kongruenta). Då |BC1|=|CB1|=|bc| får vi att

|MBCY||bc|=|MBCY||BC1|=|SMBC||BS|=a|bc|2(b+c)c+bac=|bc|2c|MBCY|=(bc)22c och
|MBCX||bc|=|MBCX||B1C|=|SMBC||SC|=a|bc|2(b+c)c+bab=|bc|2b|MBCX|=(bc)22b

Och, då |MBCMAC|=c2 och |MBCMAB|=b2 (avståndet mellan mittpunkterna på två triangelsidor är ju hälften av den tredje triangelsidans längd) fås:

|MBCMAC||MBCY|=c2(bc)22c=(bc2)2=rω2 och
|MBCMAB||MBCX|=b2(bc)22b=(bc2)2=rω2

varvid det visats att MAC avbildas på Y och att MAB avbildas på X vid inversion i ω. Detta innebär att, då dessa båda punkter ligger på niopunktscirkeln till triangeln, deras inversioner ligger på den räta linje som går genom Y, X, S och de båda tangeringspunkterna med den in- och vidskrivna cirkeln – sålunda tangerar niopunktscirkeln såväl den inskrivna som den vidskrivna cirkeln.

Att niopunktscirkeln även tangerar de båda andra vidskrivna cirklarna är trivialt, eftersom härledningen är generell.

Referenser

Noter

  1. Karl Wilhelm Feuerbach, 1822, Eigenschaften einiger merkwürdigen Punkte des geradlinigen Dreiecks und mehrerer durch sie bestimmten Linien und Figuren, Nürnberg, Riegel & Wiessner.
  2. Anledningen till att absolutbelopp används för skillnaden i längd mellan b och c är att det inte är "på förhand givet" vilket av dessa värden som är störst, men då värdet på skillnaden anger ett avstånd är detta större eller lika med noll – i slutänden av härledningen förekommer det dock endast i kvadrerad form, varför tecknet egentligen inte spelar någon roll.
  3. Coxeter och Greitzer (1967) sid. 115.
  4. Coxeter och Greitzer (1967) sid. 109.
  5. BSC1 är ju kongruent med CSB1.