Snabb fouriertransform

Från testwiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Mall:Källor En snabb fouriertransform (en: Fast Fourier Transform FFT) är en effektiv algoritm för att beräkna en diskret, begränsad fouriertransform. Vanligtvis kräver en diskret fouriertransform av en signal med N sampelpunkter N2 multiplikationer, men med hjälp av FFT sjunker denna siffra till i storleksordningen NlogN multiplikationer.

Det finns olika FFT-algoritmer med egenskaper som passar för olika definitionsmängder. En av de vanligaste algoritmerna är Cooley–Tukey-algoritmen där radix-2 DIT är det vanligaste fallet.

Historia

Cooley–Tukey-algoritmens historia börjar kring år 1805 då Carl Friedrich Gauss sökte samband för 2 Pallas och Junos asteroidbanor. Eftersom Gauss artikel kring detta endast publicerades postumt och dessutom på latin blev detta inte vida uppmärksammat. I mitten på 1960-talet sammanfördes Mall:ILLIBM och John W. TukeyPrinceton University av Richard Garvin på IBM då de hade intresse för liknande algoritmer. De publicerade sedan 1965 en artikel[1] där de återuppfann FFT och visade på hur deras algoritmer kunde användas i datorberäkningar.

Algoritmer

En komplex vektor x=(x0,x1,x2,,xN1) har diskret fouriertransform x^=(x), båda med N element, enligt definition:

x^k=n=0N1xnei2πnkN (1)

Det har visat sig att beräkningen kan förenklas långt om antalet element N är en tvåpotens av ett naturligt tal, dvs N =2j,j.

Radix-2-algoritmen

Redan om antalet element N är jämnt delbart med två kan summan i (1) skrivas om som två hälften så långa summor med udda respektive jämna element vilket är samma som en enda hälften så lång summa med två termer i taget enligt följande:

x^k=m=0N21x2mei2π2mkN+m=0N21x2m+1ei2π(2m+1)kN

Exponentialuttrycket i båda summorna är lika sånär som på faktorn ei2πkN som för ett stort antal element kan beräknas en gång för alla:

x^k=m=0N21x2mei2π2mkN+ei2πkNm=0N21x2m+1ei2π2mkN

Så här långt har ingenting vunnits med dessa omskrivningar, då varje element av x^k måste fortfarande räknas ut med lika många multiplikationer och additioner som tidigare. Vinsten från dessa omskrivningar kommer av att den övre halvan av elementen använder samma delsummor som den undre halvan, vilket kan visas genom att utnyttja att eiπ=1 och bryta ut detta:

x^k+N/2=m=0N21x2mei2π2m(k+N/2)N+ei2π(k+N/2)Nm=0N21x2m+1ei2π2m(k+N/2)N=m=0N21x2mei2π2mkNei2πkNm=0N21x2m+1ei2π2mkN

Det framgår att summorna för x^k+N/2 är identiska med summorna för x^kbortsett från tecknet på den andra summan, vilket innebär att algoritmen räknar ut båda element på en gång.

Algoritmen bygger sedan på att förenklingen drivs vidare så länge antalet termer är jämnt delbart med två, och vinsten är allra störst när totala antalet element x^k respektive xm är en tvåpotens av ett naturligt tal.

Effektivitet

Om x^ beräknas med (1) kommer antalet multiplikationer vara av storleksordningen N2. Om N istället är en tvåpotens kan antalet multiplikationer reduceras till 2N(log2N).

Exempel

För att beräkna den diskreta fouriertransformen för en samplad signal med 4096 mätvärden behövs 409621,7107 komplexa multiplikationer. Med FFT sjunker antalet till 24096log24096=8192129,8104 vilket typiskt går flera hundra gånger snabbare att utföra.

Se även

Referenser