Kolmogorovs axiom

Från testwiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Inom sannolikhetsteorin är Kolmogorovs axiom de tre axiom som entydigt bestämmer begreppet sannolikhetsfunktion. Sannolikhetsteorin axiomatiserades 1933 av den ryske matematikern A. Kolmogorov i det numera klassiska verket Foundations of the Theory of Probability.

Kolmogorovs tre axiom

En reell funktion P på händelser i utfallsrummet Ω är en sannolikhetsfunktion om den uppfyller de tre nedanstående axiomen. En funktion som inte uppfyller dessa axiom är inte en sannolikhetsfunktion.

Första axiomet

Icke-negativitet

För en godtycklig händelse AΩ gäller P(A)P(A)0.

Mall:Clear

Andra axiomet

Normalisering

För utfallsrummet Ω gäller P(Ω)=1.

Mall:Clear

Tredje axiomet

Ändlig additivitet

Om utfallsrummet är ändligt och om AB= så är

P(AB)=P(A)+P(B).


Uppräknelig additivitet

Om utfallsrummet är oändligt så gäller för en oändlig följd av händelser A1,A2,... om AiAj= för alla ij, att

P(i=1Ai)=i=1P(Ai).

Mall:Clear

Följdsatser

Monotonitet

Om AB gäller att P(A)P(B).

Mall:Clear

Bevis

B kan skrivas som ABA (A eller (B men inte A)). Det är enkelt att se att dessa två mängder är disjunkta och enligt Kolmogorovs tredje axiom får vi

P(B)=P(A)+P(BA)

Högerledet består, enligt Kolmogorovs första axiom, av två positiva sannolikheter. Det är då tydligt att P(A)P(B).

Det numeriska intervallet

För en händelse AΩ gäller 0P(A)1

Mall:Clear

Bevis

Med monotonitetsegenskapen ovan får vi direkt P(A)P(Ω)=1 och tillsammans med Kolmogorovs första axiom följer påståendet.

Komplementsannolikheten

Sannolikheten för komplementhändelsen A till A är

P(A)=1P(A)

Mall:Clear

Bevis

Antag att AΩ, då gäller att komplementhändelsen AΩ. Ett godtyckligt element ur Ω tillhör antingen A eller A, det vill säga

xΩxAAΩ=AA.

Detta medför att

P(Ω)=P(AA)=1

Vi behöver nu bara konstatera att om ett element tillhör A tillhör det inte A, vilket är innebörden av komplementhändelse. Mer formellt har vi

xAxA

som leder till den logiska slutsatsen att

AA=.

Kolmogorovs tredje axiom ger då

P(AA)=P(A)+P(A)=1P(A)=1P(A)

Sannolikhetsteorins additionslag

En händelse e som tillhör A ∩ B räknas två gånger i summan
P(A) + P(B) och i additionslagen kompenseras detta med termen
-P(A ∩ B)

För två händelser A och B gäller

P(AB)=P(A)+P(B)P(AB)

Mall:Clear

Bevis

Notera att mängden AB kan skrivas som A(BA). Detta inses enklast genom att tillämpa välkända mängdteoretiska räkneregler:

A(BA)=(AB)(AA)=(AB)Ω=AB

A och A är disjunkta händelser gäller att A och BA är disjunkta händelser. Vi har alltså, från Kolmogorovs tredje axiom, att

P(AB)=P(A(BA))=P(A)+P(BA)(1)

Genom att på liknande sätt skriva

B=(BA)(BA)

och använda Kolmogorovs tredje axiom igen har vi

P(B)=P((BA)(BA))=
P(BA)+P(BA)P(B)P(BA)=P(BA)(2)

Om uttrycket P(BA) från (2) sätts in i (1) erhålls

P(AB)=P(A)+P(B)P(BA)

Sannolikheten för den tomma mängden

P()=0

Mall:Clear

Bevis

Ω=Ω=Ω.

Enligt Kolmogorovs tredje axiom har vi

P(Ω)=P(Ω)+P()=1P()=0

För ett slumpexperiment med ändligt utfallsrum Ω och likformig sannolikhetsfördelning gäller för en händelse AΩ att

P(A)=antalet gynnsamma utfall fo¨rAantalet mo¨jliga utfall=|A||Ω|

Mall:Clear

Bevis

Antag att Ω består av n händelser a1,a2,...,an.

Enligt Kolmogorovs andra och tredje axiom gäller

P(Ω)=i=1nP(ai)=1

Enligt antagandet om likformig sannolikhetsfördelning är alla händelser ai där i=1,2,...,n lika sannolika, vilket ger

i=1nP(ai)=nP(ai)=1P(ai)=1n

Därmed kan P(A) beräknas:

P(A)=i:aiAP(ai)=i:aiA1n=|A|1n=|A|n=|A||Ω|

Exempel

Problem om komplementsannolikhet

Sannolikheten att ett äpple faller på Isaac Newtons huvud uppskattas av honom själv till 0.0003. Vad är sannolikheten att äpplet inte faller?

För att lösa uppgiften genom att använda Kolmogorovs axiomsystem måste vi införa lämpliga beteckningar. Beteckna händelsen att äpplet faller på Isaac Newtons huvud med A. P(A) betyder då sannolikheten att äpplet faller på Newtons huvud. Enligt uppgiften är P(A) = 0.0003. Händelsen att äpplet inte faller kan betecknas A. Med hjälp av Kolmogorovs axiomsystem får vi sannolikheten att äpplet inte faller till

P(A)=1P(A)=10.0003=0.9997.

Vad som inte är tydligt i lösningen av problemet är utfallsrummet Ω. I typuppgifter som denna brukar man helt enkelt betrakta Ω som AA.

Problem om sannolikhetsteorins additionslag

Sannolikheten för att antingen den ena eller den andra händelsen inträffar är 0.5, sannolikheten att den ena inträffar är 0.1 och sannolikheten att den andra inträffar är 0.2. Vad är sannolikheten att båda inträffar?

Beteckna den ena händelsen som A och den andra som B. Från uppgiften har vi

P(AB)=0.5P(A)=0.1P(B)=0.2

Enligt Kolmogorovs axiomsystem (sannolikhetsteorins additionslag) gäller alltid att

P(AB)=P(A)+P(B)P(BA)

Vi sätter in de kända talen för att lösa ut det okända:

0.5=0.1+0.2P(BA)P(BA)=0.2

Men enligt Kolmogorovs första axiom måste sannolikheten för en händelse vara större än noll. Alltså kan inte problemet lösas.

Problem om klassisk sannolikhetsdefinition

Åtta torn placeras slumpmässigt på ett schackbräde. Vad är sannolikheten att inget torn kan slå ett annat?

Låt A beteckna händelsen att inget av de åtta tornen kan slå ett annat. Lösningen erhålls genom att beräkna |A| och |Ω| och sedan tillämpa den klassiska sannolikhetsdefinitionen.

Utfallsrummet är de sätt som åtta torn kan placeras på ett schackbräde. Det första tornet kan placeras på 8⋅8 = 64 sätt, det andra på 64 - 1, det tredje på 64 - 2 sätt och så vidare till det åttonde tornet vilket kan placeras på 64 - 7 = 57 sätt. Enligt multiplikationsprincipen är därmed

|Ω|=64635657

För att beräkna |A| noterar vi att första tornet kan placeras på 8⋅8 platser. När det andra tornet skall placeras är den rad och kolumn där det första tornet är placerat upptagna. De möjliga rutorna att placera det andra tornet på kan bilda ett bräde med 7 rader och 7 kolumner vilket ger 7⋅7 möjligheter. Nästa torn kan placeras på 6⋅6 sätt och så vidare till det åttonde tornet vilket kan placeras på 1⋅1 sätt. Enligt multiplikationsprincipen är då

|A|=82722212

Den klassiska sannolikhetsdefinitionen kan nu användas för att beräkna den sökta sannolikheten:

P(A)=|A||Ω|=82722212646356579.11106

Således är sannolikheten att inget av de åtta tornen kan slå ett annat ungefär 9 på miljonen.

Se även

Källor

  • Stokastik av Sven Erick Alm, Tom Britton, 20011, sida 10.

Externa länkar