Kinetisk energi

Från testwiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Mall:Fysikalisk storhet Kinetisk energi (av grekiska κίνησις kinesis, ”rörelse”, och ἐνέργεια energeia, ”arbete”), eller rörelseenergi för en kropp, är det mekaniska arbete som krävs för att reducera dess hastighet till noll. Kan även relateras till mekanisk energi.

Den kinetiska energin för en punktformig kropp med massan m och hastigheten v är

Ek=12mv2

rörelsemängden är  p=mv kan vi också skriva

Ek=12mv2=p22m

Detta är ett resultat som gäller inom den klassiska mekaniken, det vill säga för hastigheter mycket mindre än ljusets hastighet.

Den totala kinetiska energin är bevarad i en elastisk stöt, ett specialfall av energiprincipen. Energiprincipen säger att energi kan inte skapas eller förstöras utan bara omvandlas. Det innebär att om någon form av energi används försvinner den inte utan omvandlas bara till en annan form av energi. Exempelvis omvandlas potentiell energi till kinetisk energi då en kropp tillåts falla fritt från en höjd.

Kinetisk energi inom klassisk mekanik

Giltigheten för den klassiska mekaniken omfattar de hastigheter som är avsevärt lägre än ljusets hastighet. Inom klassisk mekanik kan man beräkna rörelseenergin genom att ställa upp sambandet (kraften multiplicerad med vägen)

F ds=mdvdtds=m dvdsdt=mv dv

och sedan beräkna integralen

Fds=mv dv=12mv2

Detta är ett generellt resultat som gäller oberoende av den verkande kraftens natur.

Den uppmätta hastigheten för en kropp beror av den relativa rörelsen mellan observatören och kroppen. Rörelseenergin för en kropp är alltså beroende av den referensram i vilken hastigheten mäts.

Rotationsenergi

Den kinetiska energin för en kropp som roterar kring en axel genom dess tyngdpunkt med rotationshastigheten  ω, bestäms av sambandet

Erot=Iω22,

där  I är kroppens tröghetsmoment.

Kinetisk energi vid relativistiska hastigheter

Mall:Fördjupning

 γ som funktion av  v

För att bestämma den kinetiska energin för hastigheter nära ljusets hastighet, krävs ett relativistiskt samband för den totala energin:

 Etot=Ek+m0c2=mc2,

det vill säga

 Ek=(mm0)c2

där  m0 är vilomassan och den relativistiska massan är

 m=m01(vc)2=m0γ

Genom till exempel taylorutveckling av  (γ1) och med antagandet att vc1, går det att visa att formeln approximerar det klassiska uttrycket, det vill säga

Ek=(mm0)c2=m0(γ1)c2m0v22

Se även

Källor


Externa länkar