Girards sats

Från testwiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Girards sats, eller Harriot-Girards sats, är en sats inom sfärisk trigonometri som säger att ytan av en sfärisk triangel ABC (blå i figur 1) med hörnvinklarna α, β och γ på en enhetssfär är:

|ABC|=α+β+γπ

Inom sfärisk geometri ger satsen att för en sfärisk triangel på en sfär med radien R är ytan:

|ABC|=R2(α+β+γπ)

Ytan av en triangel på en sfär med given radie avgörs alltså endast och entydigt av hörnvinklarna och dess yta bestäms av hur mycket vinkelsumman överstiger 180°. Detta vinkelöverskott kallas sfäriskt överskott eller sfärisk excess (från engelskans Spherical excess)[1] och betecknas ofta med E, sålunda:

E=α+β+γπ

Eftersom sfäriska polygoner låter sig uppdelas i sfäriska trianglar och polygonens vinkelsumma är lika med vinkelsumman av de ingående trianglarna gäller satsen i nedanstående något modifierade form även för en sfärisk polygon med N hörn och hörnvinklarna αi:

Arean=E=i=1Nαi(N2)π

där fallet med triangeln således motsvarar N=3 och (N2)π är vinkelsumman i en plan polygon med N hörn.

Bevis

Figur 1. ABC blå och de tre kolunära trianglana gula.
Figur 2. Den något skeva "badbollen" (vinklarna är inte 90°) visar hur varje halvsfär är uppbyggd av en triangel från vardera av de fyra paren som definieras av tre strorcirklar.

Trianglar

Nedan bevisas satsen för ABC i figur 1 enligt Eulers metod.

Tre storcirklar delar in sfärens yta i åtta trianglar, vilka parvis har samma hörnvinklar, sidor och areor. I figur 1 är dessa par:

ABC och ABC med hörnvinklarna α, β och γ
ABC och ABC med hörnvinklarna α, πβ och πγ
ABC och ABC med hörnvinklarna πα, β och πγ
ABC och ABC med hörnvinklarna πα, πβ och γ

I figur 2 har dessa par givits var sin färg och ur denna figur ser vi att varje halvsfär består av en triangel ur vardera paret. Eftersom enhetssfärens yta är 4π så är summan av areorna för de fyra trianglarna på en halvsfär 2π och vi väljer för beviset de fyra med ett gemensamt hörn i A, det vill säga:

|ABC|+|ABC|+|ABC|+|ABC|=2π

Genom att lägga ihop två trianglar med en gemensam sida bildas en "biangel"[2] som har ett hörn i vardera av två motstående poler och begränsas av två meridianer. Ytan av en sådan biangel är dubbla hörnvinkeln i endera polen, ty hela sfärens area är ju 4π och den andel som biangeln upptar är lika stor som den hörnvinkeln upptar av ett helt varv, det vill säga av 2π. ABC ingår i tre bianglar: vardera med en av de gulmarkerade trianglarna i figur 1, med "polvinklarna" α, β respektive γ, sålunda

2α=|ABC|+|ABC|(=|ABC|+|ABC|)
2β=|ABC|+|ABC|
2γ=|ABC|+|ABC|

Om vi summerar dessa tre areor (och utnyttjar likheten inom parentes i den första av dem) får vi:

2α+2β+2γ=|ABC|+|ABC|+|ABC|+|ABC|+|ABC|+|ABC|

Vi ser här att de fyra triangelareorna i vårt uttryck för halvsfärens area finns med så vi ersätter dessa fyra med 2π och får:

2α+2β+2γ=2π+2|ABC|

Vilket förkortas med två och stuvas om till:

|ABC|=α+β+γπ

och beviset är därmed klart.

Polygoner

Mall:Dubbel bild Betrakta polygonsidan AB i figur 3. Om vi lägger till triangeln ABC till denna sida av den N-hörniga polygonen P, med arean |P|, vinkelsumman ν+α1+β1 och för vilken Girards formel gäller, får vi för vår nya polygon, med ett hörn mer, arean:

|P|+|ABC|=ν+α1+β1(N2)π+α2+β2+γπ
|P|+|ABC|=ν+(α1+α2)+(β1+β2)+γ((N+1)2)π

Och om formeln gäller för P, så gäller den för vår nya polygon med ett hörn mer. Så, eftersom den gäller för trianglar (N=3), så gäller den för N=4,5,6....

Formeln gäller även för konkava polygoner (med någon eller flera innervinklar större än 180°). I figur 4 tas triangeln ABC bort från P. Vi får för ytan för den nya polygonen med ett hörn mer:

|P||ABC|=ν+α1+β1(N2)π(α2+β2+γπ)
|P||ABC|=ν+α1+β1(N2)πα2β2γ+π
|P||ABC|=ν+α1+β1(N2)πα2β2+2πγπ
|P||ABC|=ν+(α1α2)+(β1β2)+(2πγ)((N+1)2)π

"Bianglar"

I förbigående kan noteras att formeln även gäller för "bianglar" (med ett hörn i vardera av två motstående poler på sfären och begränsade av två meridianer mellan dessa)[2]:

Arean=α+α0π=2α

För diskussion, se ovan under trianglar.

Historia

Satsen publicerades 1629 av den fransk/nederländske matematikern Albert Girard i Invention nouvelle En L'Algebre[3] (inte i Trigonometrie 1626 som ofta påstås)[4], men återfanns senare i opublicerade anteckningar från 1603 av den engelske matematikern Thomas Harriot.[5] Ett bättre bevis publicerdes 1632 av Bonaventura Cavalieri[4] i Directorium generale uranometricum in quo trigonomrtriae logarithmicae fundamenta[6] och ett mycket enkelt bevis gavs 1781 i De mensura angulorum solidorum[7] av Euler.[6]

Referenser och noter

  1. "Spherical excess" i Björn Graneli, 2002, Engelsk - svensk ordlista för högskolematematiken, Luleå Tekniska Högskola, sid. 39.
  2. 2,0 2,1 Allmänt accepterad svensk beteckning saknas. Se, "lune=biangle" i Graneli Engelsk - svensk ordlista för högskolematematiken sid. 24. Graneli föreslår "meridianremsa", "biangel" är kortare.
  3. Albert Girard, 1629, Invention nouvelle En L'Algebre, Guillaume Iansson Blaeuw, Amsterdam, sid. 66 (boken är opaginerad).
  4. 4,0 4,1 Glen Van Brummelen, 2017, Heavenly Mathematics: The Forgotten Art of Spherical Trigonometry, sid. 111. Mall:ISBN.
  5. F. Thomas Burke, 2013, What Pragmatism was, sid. 165. Mall:ISBN
  6. 6,0 6,1 Boris A. Rosenfeld, 2012, A History of Non-Euclidean Geometry, sid. 31. Mall:ISBN.
  7. Leonhard Euler, 1781, De mensura angulorum solidorum, Acta Academiae Scientarum Imperialis Petropolitinae 2, 1781, sid. 31-54(33-35). I Opera Omnia: Ser. 1, Vol. 26, sid. 204-223.