Finita differensmetoden

Från testwiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Finita differensmetoden (FDM) är en numerisk metod för att finna lösningar till differentialekvationer genom att ersätta derivatorna med finita differenser.

Härledning

Säg att man vill beräkna funktionen f i punkten x. Om f:s derivator uppfyller vissa villkor kan man Taylorutveckla f(x + Δx):

f(x+Δx)=f(x)+Δxf(x)1!+(Δx)2f(x)2!+.

Om man löser ut f'(x) får man:

f(x)=f(x+Δx)f(x)ΔxΔxf(x)2!+f(x+Δx)f(x)Δx.

På liknande sätt, genom att Taylorutveckla f(x - Δx), kan man få approximationen

f(x)f(x)f(xΔx)Δx

och genom att sätta ihop de två formlerna får man

f(x)f(x+Δx)f(xΔx)2Δx.

Man kan även härleda approximationer för högre derivator, exempelvis andraderivatan:

f(x)f(x+Δx)2f(x)+f(xΔx)(Δx)2

Exempel

Som exempel, betrakta Poissonekvationen Δu=f på en kvadratisk domän Ω

Om Laplaceoperatorn Δ utvecklas fås

(2ux2+2uy2)=f

En approximativ lösning fås genom att approximera de partiella andraderivatorna med

(uj+1,k2uj,k+uj1,k(Δx)2+uj,k+12uj,k+uj,k1(Δy)2)=f

där j och k löper över en finit uppdelning av domänen Ω.

Antag att stegen i x- och y-led är lika, d.v.s Δx=Δy=h. Då kan den approximativa versionen av ekvationen ovan skrivas om till

uj,k=(h2f+uj+1,k+uj1,k+uk,j+1+uk,j1)/4

Denna formel är sedan grunden för iterativa lösningsmetoder, exempelvis Jacobi-metoden.

Se även

Referenser

Mall:Auktoritetsdata