Arsin

Arsin, även känt som arseniktrihydrid eller arsan är en kemisk förening mellan arsenik och väte med formeln AsH₃.

Termen arsin används inom organisk kemi för kolväten som innehåller en arsingrupp, till exempel lewisit.

Historia

Arsin upptäcktes av den svenske kemisten Carl Wilhelm Scheele år 1775.

Egenskaper

Arsin är en giftig och brandfarlig gas. Vid rumstemperatur oxideras den långsamt till arseniktrioxid och vatten, men vid högre temperaturer kan reaktionen eskalera. Arsin räknas därför ofta som pyrofor.

Framställning

Arsin framställs vanligen av arsenik(III)-föreningar (som innehåller As³⁺-joner) och ett ämne som kan avge H^–-joner, till exempel natriumborhydrid.

$\mathrm{4}\mathrm{A}\mathrm{s}\mathrm{C}{\mathrm{l}}_{\mathrm{3}}\mathrm{+}\mathrm{3}\mathrm{N}\mathrm{a}\mathrm{B}{\mathrm{H}}_{\mathrm{4}}\mathrm{\to }\mathrm{4}\mathrm{A}\mathrm{s}{\mathrm{H}}_{\mathrm{3}}\mathrm{+}\mathrm{3}\mathrm{N}\mathrm{a}\mathrm{C}\mathrm{l}\mathrm{+}\mathrm{3}\mathrm{B}\mathrm{C}{\mathrm{l}}_{\mathrm{3}}$

Det kan också framställas av zinkarsenid (Zn₃As₂) och syra.

$\mathrm{Z}{\mathrm{n}}_{\mathrm{3}}\mathrm{A}{\mathrm{s}}_{\mathrm{2}}\mathrm{+}\mathrm{6}\mathrm{H}\mathrm{C}\mathrm{l}\mathrm{\to }\mathrm{2}\mathrm{A}\mathrm{s}{\mathrm{H}}_{\mathrm{3}}\mathrm{+}\mathrm{3}\mathrm{Z}\mathrm{n}\mathrm{C}{\mathrm{l}}_{\mathrm{2}}$

Användning

Mikroelektronik

Arsin används huvudsakligen för att tillverka galliumarsenid till halvledare och för n-dopning av kisel och germanium.

Stridsgas

Arsin har utvärderats för att kunna användas som stridsgas. Den är giftig, färglös och svagt doftande av senap, lök eller bränd vitlök. Ren arsin har aldrig blivit tagen i tjänst som stridsgas, främst på grund av sin brandfarlighet och att den inte är lika effektiv som till exempel fosgen. Däremot har ett flertal organiska arsiner som exempelvis lewisit använts i kemiska vapen.

Se även

• Aluminiumhydrid
• Ammoniak
• Fosfin