Lagranges ekvationer

Från testwiki
Version från den 13 april 2023 kl. 18.44 av imported>Åklagarn (growthexperiments-addlink-summary-summary:2|1|0)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Lagranges ekvationer är ett centralt begrepp inom analytisk mekanik och används för att bestämma rörelsen för ett mekaniskt system. Ekvationerna kan härledas ur Newtons rörelselagar och fick via förarbete av Leonhard Euler sin slutgiltiga formulering 1788 av Joseph Louis Lagrange.

För ett mekaniskt system med n frihetsgrader kan systemets läge beskrivas av n generaliserade koordinater qi. De generaliserade koordinaternas tidsderivator q˙i benämns generaliserade hastigheter. För ett konservativt system, det vill säga ett system där den mekaniska energin bevaras, kan Lagrangefunktionen L definieras som skillnaden mellan den kinetiska och den potentiella energin. Lagrangefunktionen kan då uttryckas som en funktion av de generaliserade koordinaterna och hastigheterna som satisfierar Lagranges ekvationer och har formen

ddt(Lq˙i)Lqi=0,i=1,2,,n(1)

Lösningen till ekvationssystemet med gällande begynnelsevillkor ger de generaliserade koordinaterna som funktioner av tiden, vilket bestämmer systemets rörelse.

[1]Exempel

Vi ska använda Lagranges ekvation för att lösa problemet med en endimensionell harmonisk oscillator (utan dämpning). Vi har följande:

L=TV=12mx˙212kx2,(2)

där T är kinetisk energi och V potentiell energi, k är en konstant.

och

Lx=kx

ddt(Lx˙)=ddt(mx˙)=mx¨.(3)

Efter substitution av ekvation (3) i ekvation (1) får vi:

mx¨+kx=0,(4)

som är identisk med Newtons rörelseekvation, det vill säga F=ma.

Problemet ovan är rätt enkelt och går att lösa med Newtons formalism. Lagranges ekvationer är mer användbara vid lösning av mer avancerade problem. Dessa problem brukar ha fler än två koordinater vilket gör ekvation (1) mest lämplig att använda. Som ett exempel löser vi rörelseekvationerna för en partikel med massan m som rör sig på en sfärisk yta och påverkas av en konservativ kraft F=Fθ ,θ och ϕ är vinklar,  Fθ är en konstant kraften i θ riktning . Här får vi:

T=12mvθ2+12mvϕ2

=12mR2θ˙2+12mR2sin2(θ)ϕ˙2(5)

V=FRθ.

Vi har definierat den potentiella energin så att V=0 när θ=ϕ=0. Observera att de sfäriska koordinaterna θ och ϕ behandlas som kartesiska koordinater vid beräkning med Lagrangeformalismen. Lagrange-ekvationen ges då av

L=TV=12mR2θ˙2+12mR2sin2(θ)ϕ˙2+Fθ+FθRθ(6)

Nu räknar vi ut de partiella derivator som ingår i Lagrange-ekvationen (ekvation 1) som följande

Lθ=mR2ϕ˙2sin(θ)cos(θ)+FθR 

Lϕ=0

ddt(Lθ˙)=ddt(mR2θ˙)=mR2θ¨(7)

ddt(Lϕ˙)=ddt(mR2ϕ˙sin2(θ))=mR2(2θ˙ϕ˙sin(θ)cos(θ)+ϕ¨sin2(θ)).

Tillämpar vi ekvation (1) för θ och ϕ finner vi att rörelsen beskrivs av följande ekvationer

Fθ=mR(θ¨ϕ˙2sin(θ)cos(θ))(8)

0=mR2sin(θ)(ϕ¨sin(θ)+2θ˙ϕ˙cos(θ))(9)

där ekvation (9) relateras till att vridmomentet är lika med hastigheten för vinkelmomentets förändring och (8) relateras till arbete i en roterande referensram.

Härledning av Lagranges ekvationer med hjälp av Eulers lagar

Vi studerar ett system av nk stela kroppar som utför plan rörelse.

Eulers rörelselagar för en godtycklig kropp k lyder

Fk=mkv˙Gk(10)

MGkk=IGkω˙k(11)

där Fk är den totala kraften på kroppen k , MGkkdet totala momentet av alla laster på kroppen k m.a.p dess masscentrum Gk, mk kroppens massa, IGkkroppens masströghetsmoment m.a.p Gk, vGkhastigheten för Gkoch ωkkroppens vinkelhastighet.

För att kunna härleda Lagranges ekvationer (rörelseekvationerna för ett system med n frihetsgrader) med hjälp av Eulers formler ska vi introducera virtuella effekten vilken innehåller helt godtyckliga skalärer av generaliserade koordinater q˙i, i=1,....,n. Genom att välja dessa koordinater på ett lämpligt sätt, kan vi får fram n differentialekvationer, nämligen samtliga rörelseekvationer för systemet.

Tvångskrafter

Tvångskrafter är de krafter som orsakas av kinematiska tvång (kinematiska tvång är de krafter som motverkar en kroppsrörelse). Exempel på tvångskrafter är krafterna mellan två kroppar som är sammankopplade med en gångjärnsled, för ett hjul som glider är friktionskraften en tvångskraft eftersom den motverkar hjulets rörelse.

Den totala kraften Fkpå kropp k kan delas upp i tvångskrafter Ftvång samt övriga krafter Ftvång. Momentet MGkk kan delas upp på liknande sätt så att Eulers lagar (10) och (11) kan skrivas som

Ftvång,k+Fej tvång,k=mkv˙Gk(12)

MGktvång,k+MGkej tvång,k=IGkω˙k(13).

Virtuell hastighet, vinkelhastighet och effekt

När man studerar en masspunkt med en frihetsgrad kan man enkelt manipulera Newtons andra lag för att bli av med de obekanta tvångskrafterna. Nu när vi studerar system av flera stela kroppar är det svårt att se rent geometriskt hur Eulers lagar kan manipuleras. Av den anledning för vi in begreppet virtuell hastighet, vinkelhastighet och effekt.

Den virtuella hastigheten vGkför kropp ks masscentrum och den virtuella vinkelhastigheten ωk för kropp k,k=1,....,nk, är helt enkelt godtyckliga hastigheter respektive vinkelhastigheter som gör att de kinematiska tvången är uppfyllda då tiden tänks fixerad. Detta innebär att vGkkan skrivas som en linjär kombination av tangentvektorerna rGk/t:

vGk=i=1nrGkqiq˙i=(6)i=1nvGkq˙iq˙i,(14)

där q˙i,i=1,....,n, är godtyckliga skalärer. Detta uttryck liknar det i (14) för den verkliga hastigheten vGkmen termen rGk/t är inte med eftersom tiden är fixerad. På liknande sätt kan den virtuella vinkelhastigheten ωk skrivas som

wk=i=1nθkqiq˙i=(8)i=1nωkq˙iq˙i,(15)

Den verkliga effekten Ptot[2] av alla laster på de nk kropparna i systemet definieras som summan av totala kraften på alla kroppar k multiplicerat med kropparnas hastighet plus summan av alla moment på systemet multiplicerat med deras vinkelhastigheten. Den verkliga effekten Ptot av alla laster på systemet fås genom att ersätta de verkliga hastigheterna och vinkelhastigheterna med virtuella. Man kan dra slutsatsen att tvångslasternas totala virtuella effekt är noll. Vi utesluter beviset för denna slutsats och hänvisar den intresserade läsaren till boken Elementär mekanik, del 2: stelkroppsmekanik av P. Christensen. Vi får på så sätt att:

Ptot=k=1nk(FkvGk+MGkkωk)=0(16)

Det är detta samband vi ska utnyttja för att härleda Lagranges ekvationer.

Lagranges ekvationer

I mekaniska system verkar virtuella krafter vinkelrät mot kroppens rörelse, detta medför att det totala arbetet som utförs av virtuella krafter i sådana system summeras till noll och det totala arbetet utförs endast av de icke-virtuella krafterna. Härledningen nedan visar rörelse ekvationer för ett mekanisk system där alla virtuella krafter summeras till noll.

Den totala virtuella effekten av tvångslasterna på hela systemet av nk kroppar ges av (16). Om vi i detta uttryck sätter in hur de virtuella hastigheterna och vinkelhastigheterna ser ut enligt (14) och (15) får vi

k=1nki=1n(Ftvång,kvGkq˙i+MGktvång,kωkq˙i)q˙i=0,

där q˙i är godtyckliga. Om vi först väljer q˙1=1 och övriga q˙i=0, får vi

k=1nk(Ftvång,kvGkq˙1+MGktvång,kωkq˙1)=0

Väljer vi sedan q˙2=1och övriga q˙i=0, o.s.v., drar vi slutsatsen att

k=1nk(Ftvång,kvGkq˙i+MGktvång,kωkq˙i)=0,i=1,.....,n.(17)

Insättning av Eulers lagar (10) och (11) ger

k=1nk(mkv˙GkvGkq˙i+IGkω˙kωkq˙i)=k=1nk(F ej tvång,kvGkq˙i+MGkej tvång,kωkq˙i),(18)

för i=1,....,n kan vänsterledet skrivas om i termer av den kinetiska energin, vilken för kropp k är

Tk=12mkvGkvGk+12IGkωkωk,

så att

Tkqi=mk2(vGkqivGk+vGkvGkqi)+IGk2(ωkqiωk+ωkωkqi)=mkvGkvGkqi+IGkωkωkqi.(19)

På samma sätt fås

Tkq˙i=mkvGkvGkq˙i+IGkωkωkq˙i.(20)

Tidsderiverar vi detta får vi

ddt(Tkq˙i)=mkv˙GkvGkq˙i+mkvGkddt(ωGkq˙i)+IGkω˙kωkq˙i+IGkωkddt(ωkq˙i)=

=mkv˙GkvGkq˙i+mkvGkvGkqi+IGkω˙kωkq˙i+IGkωkωkqi.(21)

Därmed fås ur (21) och (19) att

mkv˙GkvGkq˙i+IGkω˙kωkq˙i=ddt(Tkq˙i)Tkqi,

så att (9) kan skrivas

ddt(Tq˙i)Tqi=k=1nk(F ej tvång,kvGkq˙i+MGk ej tvång,kωkq˙i),i=1,.....,n,(22)

där T är systemets totala kinetiska energi: T=k=1nkTk.

Systemet är oberoende av tvångskrafter som vi skulle visa. Ekvation (22) kallas Lagranges ekvation .

Källor

  • Goldstein H. (1980) Classical Mechanics, 2:a uppl, Addison-Wesley, Mall:ISBN.
  • Classical Dynamics Of Particles And Systems Marion, Thornton.

Noter