Nitroniumjon

Nitroniumjonens bindningsavstånd och bindningsvinkel.

Nitroniumjonen upptäcktes genom Ramanspektroskopi.

Nitroniumjonen eller nitrylkatjon, NO₂⁺, är inom kemin en i normala omständigheter ganska instabil jon som används vid nitreringar. På grund av dess instabilitet framställs det in situ genom att blanda koncentrerad svavelsyra med koncentrerad salpetersyra enligt reaktionen:

${\mathrm{H}}_{\mathrm{2}}\mathrm{S}{\mathrm{O}}_{\mathrm{4}}\mathrm{+}\mathrm{H}\mathrm{N}{\mathrm{O}}_{\mathrm{3}}\mathrm{\to }\mathrm{H}\mathrm{S}{O}_{\mathrm{4}}^{\mathrm{-}}\mathrm{+}\mathrm{N}{O}_{\mathrm{2}}^{\mathrm{+}}\mathrm{+}{\mathrm{H}}_{\mathrm{2}}\mathrm{O}$

Vattnet som frigörs protoneras omgående så jämvikten är starkt förskjuten åt höger. Vid närvaro av mer vatten minskar koncentrationen av nitroniumjoner och blandningens nitreringsförmåga minskar.

Nitroniumjonen NO₂⁺ skall inte förväxlas med nitritjonen NO₂⁻.

Litteratur

1. Hägg, Gunnar, Allmän och oorganisk kemi (1966), Almquvist & Wiksell

2.^ Kenneth Schofield (1980). Aromatic nitration. CUP Archive. p. 88. Mall:ISBN.