Lagranges restterm

Från testwiki
Version från den 29 oktober 2017 kl. 08.58 av imported>LarskeBot (Ersätter magiska ISBN-länkar med explicita länkar.)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Lagranges restterm är resttermen r(x) i en Taylorutveckling som också ges namnet Lagrange form. Med hjälp av uttrycket kan felet också uppskattas. Uttrycket har fått sitt namn från Joseph-Louis Lagrange som var den första hitta ett explicit uttryck för avvikelsen i en Taylorutveckling.

Sats

Lagranges restterm kan uttryckas enligt följande sats:

Om f är deriverbar till och med minst ordning n+1 på ett öppet intervall I och derivatorna f(n) är kontinuerliga på det stängda intervallet mellan a och x, då är resttermen i f:s Taylorutveckling

Rn(x)=f(n+1)(ξ)(n+1)!(xa)n+1,

för något ξ mellan x och a.

Bevis

Enligt förutsättningarna för en Taylorutveckling kring en punkt a är

Rn(x)=f(x)p(x)

där

Rn(a)=0,Rn(a)=0Rn(a)=0,...,Rn(n)(a)=0.

och

Rn(n+1)(x)=f(n+1)(x), för xI.

Då är för varje fixt x I

Rn(x)=Rn(x)Rn(a)=axRn(t)dt=ax1Rn(t)dt.

Med partiell integration och (t-x) som primitiv till 1 fås

Rn(x)=[(tx)Rn(t)]ax+ax(xt)Rn(t)dt=
=((xx)Rn(x)  (ax)Rn(a))+ax(xt)Rn(t)dt=
=(0  0)+ax(xt)Rn(t)dt=ax(xt)Rn(t)dt.

Fortsatt partiell integration (med Rn(a) = 0, Rn'(a)=0,..., Rn(n)(a)=0) ger att

Rn(x)=[(xt)22Rn(t)]ax+ax(xt)22Rn(3)(t)dt=0 + ax(xt)22Rn(3)(t)dt=
=[(xt)33!Rn(3)(t)]ax+ax(xt)33!Rn(4)(t)dt=ax(xt)33!Rn(4)(t)dt= ... =
=[(xt)n1(n1)!Rn(n1)(t)]ax+ax(xt)n1(n1)!Rn(n)(t)dt=ax(xt)n1(n1)!Rn(n)(t)dt=
=[(xt)nn!Rn(n)(t)]ax+ax(xt)nn!Rn(n+1)(t)dt=axRn(n+1)(t)n!(xt)ndt.

Med Rn(n+1)(x) = f(n+1)(x) fås Rn(x) uttryckt på så kallad integralform där

Rn(x)=axf(n+1)(t)n!(xt)ndt.

Eftersom faktorn (x-t)n ej växlar tecken för fixt x och t mellan a och x finns enligt den generaliserade medelvärdessatsen något tal ξ mellan a och x sådant att

Rn(x)=f(n+1)(ξ)ax(xt)nn!dt=f(n+1)(ξ)[(xt)n+1(n+1)!]ax=
=f(n+1)(ξ)(n+1)!(xa)n+1

vilket är Lagranges form för resttermen.

Uppskattning av restterm

Med hjälp av Lagranges restterm så kan resten vid en Taylorutveckling uppskattas.

Exempel

Approximation av ex (blå) med sitt Taylorpolynom Pn av ordning n=1,...,7 centrerad vid x=0 (röd).

Antag att funktionen f(x) = ex ska uppskattas på intervallet [-1,1] med ett fel mindre än 10-5. Exemplet utgår endast från att följande egenskaper hos exponentialfunktionen är kända:

(*)e0=1,ddxex=ex,ex>0,x.

Från dessa egenskaper följer att Mall:Nowrap för alla n, och särskilt är f(n)(0) = 1. Följaktligen ges Taylorpolynomet av f vid 0 och resttermen på Lagrange form av

Pn(x)=1+x+x22!++xnn!,Rn(x)=eξ(n+1)!xn+1,

där ξ är något tal mellan 0 och x. Eftersom ex är strängt växande enligt (*) ses direkt att ex ≤ 1 för x ∈ [−1, 0] kan användas som övre gräns för resten på intervallet [−1, 0]. För att hitta en gräns på det övre intervallet [0,1] utnyttjas att eξ<ex med 0<ξ<x så att

ex=1+x+eξ2x2<1+x+ex2x2,0<x1

med Taylorutveckling av ordning två. Nu kan eξ lösas ut för att visa att

ex1+x1x22=21+x2x24,0x1

genom att minimera nämnaren och maximera täljaren. Kombinerat visar dessa två uppskattningar av eξ att

|Rn(x)|4|x|n+1(n+1)!4(n+1)!,1x1,

så den krävda precisionen är säkert uppfylld då

4(n+1)!<1054105<(n+1)!n9.

Med hjälp av Lagranges restterm och Taylorutveckling kan vi alltså uppskatta

ex=1+x+x22!++x99!+R9(x),|R9(x)|<105,1x1.

vilket i decimalform skulle ge e≈2.71828, med fem korrekta decimaler.

Se även

Referenser