Dixons identitet

Från testwiki
Version från den 21 oktober 2023 kl. 05.59 av imported>Bruno Rosta
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Inom matematiken är Dixons identitet (eller Dixons sats eller Dixons formel) en av flera olika men nära relaterade identiteter bevisade av A. C. Dixon för summor med binomialkoefficienter.

Identiteterna

Den ursprungliga identiteten av Dixon (1891) är

k=aa(1)k(2ak+a)3=(3a)!(a!)3.

En generalisering, som också ibland kallas Dixons identitet, är

k=aa(1)k(a+ba+k)(b+cb+k)(c+ac+k)=(a+b+c)!a!b!c!

där a, b och c är icke-negativa heltal. Summan i vänstra membrum är den terminerande hypergeometriska serien

(b+cba)(c+aca)3F2(2a,ab,ac;1+ba,1+ca;1)

och identiteten följer av identiteten

3F2(a,b,c;1+ab,1+ac;1)=Γ(1+a/2)Γ(1+a/2bc)Γ(1+ab)Γ(1+ac)Γ(1+a)Γ(1+abc)Γ(1+a/2b)Γ(1+a/2c)

av Dixon (1902) då a närmar sig ett heltal. Den icke-terminerande identiteten ovan gäller då Re(1 + Mall:Fracabc) > 0. Då c närmar sig −∞ blir den Kummers formel för hypergeometriska funktionen 2F1 vid −1.

q-Analogier

En q-analogi av Dixons formel ges av

4ϕ3[aqa1/2bca1/2aq/baq/c;q,qa1/2/bc]=(aq,aq/bc,qa1/2/b,qa1/2/c;q)(aq/b,aq/c,qa1/2,qa1/2/bc;q)

med |qa1/2/bc| < 1.

Källor