Bertrands postulat

Från testwiki
Version från den 15 juli 2023 kl. 00.54 av imported>Funkyuggla (growthexperiments-addlink-summary-summary:3|0|0)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Mall:Källor

Bertrands postulat säger att för varje heltal n > 3 så finns det minst ett primtal p som uppfyller n < p < 2n - 2. Ett mer elegant sätt att skriva formeln (men svagare formulerat) kan sägas vara;

Om n är ett positivt heltal finns det minst ett primtal p så att n < p ≤ 2n.

Pafnutij Tjebysjov (1821-1894).

Satsen formulerades av matematikern Joseph Bertrand år 1845 och han visade den även för de 2,3*106 första heltalen. Men satsen bevisades först 1850 av den ryska matematikern Pafnutij Lvovitj Tjebysjov (mer känd under den engelska versionen av hans efternamn Chebyshev) och satsen går även under namnet Bertrand-Chebyshevs sats , Bertrand-Tjebysjovs sats, Chebyshevs sats.

Beviset nedanför är baserat på det elementära beviset för den svagare formuleringen som publicerades av matematikern Paul Erdős från 1932, omgjort så att den bevisar den starkare satsen.

Hjälpsatser

För att kunna bevisa satsen måste några hjälpsatser användas.


Lemma: 1 Det gäller att

2xx21>xx22x3 för x1024.


Bevis: Det räcker att bevisa olikheten 2xx2>xx22x3,x1024

och denna olikhet är ekvivalent med

f(x)=xln22lnxxlnx2xln23,f(x)>0,x1024

f(x)=ln232x2+lnx2x

f(x)=2x2+lnx4xx.

Eftersom f``(x) ≥ 0 då x ≥ 1 är f` växande på intervallet [1,∞[, samt med det att f`(1024) > 0 och f(1024)>0 följer det att f(x)>0 då x ≥ 1024.


Lemma: 2 Om k och n är naturliga tal och 0 ≤ k ≤ 2n gäller det att

(2nk)(2nn).


Bevis: Påståendet är ekvivalent med

(n!)2(2nk)!k!n!k!(2nk)!n!.

Denna olikhet kan skrivas n(n-1)...(n-(n-k-1)) ≤ (2n-k)(2n-k-1)...(2n-k -(n-k-1)) och visar att olikheten är giltig, ty (n-i) ≤ (2n-k-i), då i = 0,...,n-k-1.

Man kan också se olikheten i Pascals triangel. Det n:te talet på rad 2n, som alltid är i mitten, kommer att vara större än alla andra (k) på samma rad.


Definition 1

Om p är ett primtal och n ett positivt heltal, definierar vi exponenten lp(n) av p i n som det största naturliga tal k, för vilket pkn.

Lemma: 3 Om m och n är positiva heltal, gäller det att lp(mn)=lp(m)+lp(n) och om nm, att lp(m/n)=lp(m)lp(n).

Bevis: Påståendet är en följd av aritmetikens fundamentalsats.


Lemma: 4 Om n är ett naturligt tal och p ett primtal gäller det att

02npk2npk1.

Bevis Det gäller enligt divisionsalgoritmen, att det finns ett heltal r, sådant att:

n=npkpk+r,0r<pk

2n=2npkpk+2r,02r<2pk

Det följer att

2npk2npk={0,1},

0 om 2r<pk och 1 om 2rpk.


Lemma: 5 Om n är ett naturligt tal gäller det att

n+2p2n+1p(2n+1n)

där produkten är över primtal p.

Bevis: Om produkten är tom, är olikheten uppfylld. I annat fall delar vart och ett av de ingående primtalen högerledet, vilket därför också delas av deras produkt.

(se. Primultet)


Lemma: 6 Om n är ett naturligt tal, gäller det att

(2n+1n)4n.

Bevis Påståendet följer av att

2(2n+1n)=(2n+1n)+(2n+1n+1)k=02n+1(2n+1k)=(1+1)2n+1=22n+1=2*4n


Sats: 1 Om n är ett naturligt tal och p ett primtal är

lp(n!)=k=1npk.

Bevis Vi noterar att

npk=|{j;1jn,pkj}|.

Definiera för k+ funktionen fk:+{0,1} genom

fk(j)=1om pkj,0annars.

Då är

lp(j)=k=1fk(j).

Nu kan vi genomföra beviset av satsen med induktion över n. Då n = 0 är påståendet trivialt sant. Antag att likheten gäller då n = m. Då är, enligt lemma 3,

lp((m+1)!)=lp(m!)+lp(m+1)=k=1mpk+k=1fk(m+1)

=k=1(mpk+fk(m+1))

=k=1(|{j;1jm,pkj}|+fk(m+1))

=k=1(|{j;1jm+1,pkj}|=k=1m+1pk

Summan i satsen innehåller bara ändligt många termer skilda från noll. Om n+, kan vi låta k löpa från 1 till logp(n).


Sats: 2 Om n är ett positivt heltal och p ett primtal så är

lp(2nn)logp2n.

Om p>2n så är

lp(2nn)=2np2np1.

Bevis Enligt lemma 3, sats 1 och lemma 4 är

lp(2nn)=lp(2n)!2lp(n!)=k=1logp(2n)2npk2k=1logp(n)npk=k=1logp(2n)(2npk2npk)logp(2n)logp(2n)

Det andra påståendet i satsen följer av lemma 4 och raden ovan om vi observerar att eftersom logp(2n)1 så består summan av högst en term.

Sats: 3 Om n är ett naturligt tal så gäller det att

n#=pnp4n


Bevis Påståendet kan bevisas med induktion över n. Då 0 ≤ n ≤ 2 ser man att olikheten är uppfylld eftersom produkten är tom. Antag att m ≥ 3 och att olikheten gäller för n < m.

Om m är ett jämnt tal, så är m inte ett primtal, och man får att

m#=(m1)#4m14m

enligt induktionsantagandet. Antag att m är udda och skriv m = 2k + 1. Då är

m#=(2k+1)#=p2k+1p=(pk+1p)(k+2p2k+1p)=(k+1)#k+2p2k+1p4k+1(2k+1k)4k+14k=4m

enligt induktionsantagandet och lemma 5 och 6.


Sats 4 Det gäller att (2nn)4n2n+1,n.

Bevis Detta gäller enligt binomialsatsen och lemma 2

4n=22n=(1+1)2n=k=02n(2nk)k=02n(2nn)=(2n+1)(2nn)

Bevis för Bertrands postulat

Sats: Bertrands postulat

Om n > 3 är ett heltal, så finns det något primtal p, sådant att n < p < 2n -2.

Bevis Vi bevisar först påståendet, då n ≥ 512. Då gäller påståendet:

2n<2n3<2n1.

Om p är ett primtal, och

2n3<pn,

gäller det enligt sats 2

0lp(2nn)=2np2np22=0.

Det följer att p inte delar (2nn).

Om primtalet p delar denna centrala binomialkoefficient, så gäller det att p(2n)!, och därför att pk för något heltal k, sådant att 1 ≤ k ≤ 2n. Eftersom 2n inte är ett primtal, så gäller det att p < 2n.

Antag nu att det inte finns något primtal p, sådant att n < p < 2n - 2. Om primtalet p delar binomialkoefficienten, så gäller det då att

p2n3 eller p = 2n - 1, eftersom inte heller 2n - 2 är ett primtal. Om p = 2n - 1 är ett primtal, så är

lp(2nn)1.

Vi får därför att

(2nn)=plp(2nn)(p2nplp(2nn))(2n<p2n3plp(2nn))(2n1) (1)

Enligt sats 2 är

p2nplp(2nn)p2n(2n)(2n)2n,

eftersom antalet primtal p, sådant att p2n, inte överstiger 2n. Enligt samma sats gäller det att

lp(2nn)1, om p>2n.

Därför är

2n<p2n3plp(2nn)2n<p2n3pp2n3p=(2n3)#42n3

enligt sats 3. Med detta kan vi därför skriva om (1) till

(2nn)(2n)2n42n3(2n1)

och om vi skriver om uttrycket med sats 4 får vi olikheten

4n4n21(2n)2n42n3.

Detta strider mot lemma 1 (där x = 2n) och därför visar vi Bertrands postulat, då n ≥ 512.

För återstående element (då 4 ≤ n ≤ 511). Betrakta följande

(pk)k=010=(4,5,7,11,19,31,59,113,223,443,883)

i vilket alla element utom p0 är primtal.

Det gäller att pk+1<2pk2, då k = 0,1,...,9. Om 4 ≤ n ≤ 511,

väljer vi k, så att pkn<pk+1. Då är 2n22pk2>pk+1 då får vi fram att för primtalet pk+1 gäller n<pk+12n2.

Därmed har vi bevisat Bertrands postulat.

Se även