Visa källa för Terrestrisk strålning

[[Fil:Global energy budget outgoing longwave radiation.png|miniatyr|''Terrestrisk strålning'' eller ''långvågig strålning''.]]
'''Terrestrisk strålning'''<ref name=Bogren36>[[#Bogren|Bogren et. al. (1999)]], sid 36</ref><ref>[http://www.ne.se/terrestrisk-strålning Nationalencyklopedin: uppslagsord "terrestrisk strålning"], hämtad 2010-01-05</ref>, eller terrest strålning<ref name="SNA40">[[#SNA|Sveriges nationalatlas: Klimat, sjöar och vattendrag (2004)]], sid 40</ref> är den [[Infraröd strålning|infraröda strålning]] som emitteras av [[jorden]]. Den terrestriska strålningen ligger ungefär i [[våglängd]]sintervallet 4-100 [[Mikrometer (måttenhet)|μm]] med en intensitetstopp på cirka 10 μm. Med en [[pyrgeometer]] kan man mäta den terrestriska strålningen. Omkring 94 procent av den terrestriska strålningen som emitteras av jorden [[Absorption|absorberas]] av [[jordens atmosfär|atmosfären]], huvudsakligen av [[vattenånga]].<ref name=Bogren36/>

Inom [[meteorologi]] benämns ofta den terrestriska strålningen för långvågig strålning, till skillnad mot [[solstrålning]] som benämns kortvågig strålning.<ref name="AR6WG1annexVII">{{bokref |url=https://www.ipcc.ch/report/ar6/wg1/downloads/report/IPCC_AR6_WGI_AnnexVII.pdf |kapitel=Annex VII: Glossary |efternamn1=Matthews |förnamn1=J.B.R. |efternamn2=Möller |förnamn2=V. |efternamn3=van Diemenn |förnamn3=R. |efternamn4=Fuglesvedt |förnamn4=J.R. |display-authors=etal |titel=Climate Change 2021: The Physical Science Basis. Contribution of Working Group I to the Sixth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change |redaktör-förnamn1=Valérie |redaktör-efternamn1=Masson-Delmotte |redaktörlänk1=Valérie Masson-Delmotte |redaktör-förnamn2=Panmao |redaktör-efternamn2=Zhai |redaktör-link2=Panmao Zhai |redaktör-förnamn3=Anna |redaktör-efternamn3=Pirani |redaktör-förnamn4=Sarah L. |redaktör-efternamn4=Connors |redaktör-förnamn5=Clotilde |redaktör-efternamn5=Péan |display-editors=etal |utgivare=[[IPCC]] / [[Cambridge University Press]] |datum=2021-08-09 |sid=2215–2256 |doi=10.1017/9781009157896.022 |isbn=9781009157896 |doi-access=free}}</ref>{{rp|2251}}
[[File:Sun-Earth Logarithmic Spectrums with Accurate Scaling.svg|thumb|Spektral intensitet av solljus (genomsnitt högst upp i atmosfären) och termisk strålning som sänds ut av jordens yta.]]

Utgående långvågsstrålning (OLR) är den långvågiga strålning som sänds ut till rymden från toppen av jordens atmosfär.<ref name="AR6WG1annexVII"/>{{rp|2241}} Den kan också kallas utsänd markstrålning och spelar en viktig roll i planetarisk kylning.

Långvågig strålning spänner i allmänhet över våglängder från 3–100 mikrometer (μm). En gräns på 4 μm används ibland för att skilja solljus från långvågig strålning. Mindre än en procent av solljuset har våglängder större än 4 μm. Över 99 procent av utgående långvågsstrålning har våglängder mellan 4 μm och 100 μm.<ref>{{bokref |efternamn1=Petty |förnamn1=Grant W. |titel=A first course in atmospheric radiation |år=2006 |utgivare=Sundog Publ. |utgivningsort=Madison, Wisc. |isbn=978-0-9729033-1-8 |sid=68 |upplaga=2.}}</ref>

Energiflödet som transporteras av utgående långvågsstrålning mäts vanligtvis i enheter av [[watt]] per kvadratmeter (W/m<sub>2</sub>). När det gäller globalt energiflöde erhålls värdet av denna genom att dividera det totala energiflödet över [[jordklotet]] (mätt i watt) med jordens yta, 5,1 × 10<sup>14</sup> m<sup>2</sup> (5,1 × 10<sup>8</sup> km<sup>2</sup>).<ref name="utarea">{{webbref |titel=What is the Surface Area of the Earth? |url=https://www.universetoday.com/25756/surface-area-of-the-earth/ |verk=Universe Today |datum=11 februari 2017 |hämtdatum=1 juni 2023}}</ref>

Att sända ut utgående långvågsstrålning är det enda sättet som jorden förlorar energi till [[rymden]], det vill säga det enda sättet som planeten kyler sig själv.<ref name="ucalgheat">{{webbref |titel=Earth's Heat Balance |url=https://energyeducation.ca/encyclopedia/Earth%27s_heat_balance |verk=Energy Education |utgivare=University of Calgary |hämtdatum=12 juli 2023}}</ref> Strålningsvärme från absorberat solljus och strålningskylning till rymden via OLR driver värmemotorn som driver atmosfärens dynamik.<ref name="Singh2022">{{tidskriftsref |efternamn=Singh |förnamn=Martin S. |efternamn2=O'Neill |förnamn2=Morgan E. |rubrik=Thermodynamics of the climate system |tidskrift=Physics Today |år=2022 |volym=75 |nummer=7 |sid=30–37 |doi=10.1063/PT.3.5038 |url=https://pubs.aip.org/physicstoday/article/75/7/30/2848581/Thermodynamics-of-the-climate-systemTo-understand |hämtdatum=12 juli 2023 |doi-access=free |bibcode=2022PhT....75g..30S }}</ref>

Balansen mellan OLR (energiförlust) och inkommande kortvågsstrålning från solen (energivinst) avgör om jorden upplever [[global uppvärmning]] eller kylning.<ref>{{tidskriftsref |efternamn=Kiehl |förnamn=J. T. |efternamn2=Trenberth |förnamn2=Kevin E. |rubrik=Earth's Annual Global Mean Energy Budget |tidskrift=Bulletin of the American Meteorological Society |datum=Februari 1997 |volym=78 |nummer=2 |sid=197–208 |doi=10.1175/1520-0477(1997)078<0197:EAGMEB>2.0.CO;2 |bibcode=1997BAMS...78..197K |doi-access=free}}</ref>

==Planetarisk energibalans==
[[File:Earth's heating rate since 2005.jpg|thumb|upright=1.3|Tillväxten i jordens energiobalans från [[satellit]]- och ''in situ''-mätningar (2005–2019). En hastighet på +1,0&nbsp;W/m<sup>2</sup> summerad över planetens yta motsvarar ett kontinuerligt värmeupptag på cirka 500 terawatt (ca 0,3 procent av den infallande solstrålningen).<ref name=GeophysResLtrs_20210615 /><ref name=em_20210622 />]]
Utgående långvågsstrålning (OLR) utgör en kritisk komponent i jordens energibudget.<ref name=NTRS>{{bokref |författare=Susskind, Joel |författare2=Molnar, Gyula |författare3=Iredell, Lena |kapitel=Contributions to Climate Research Using the AIRS Science Team Version-5 Products |titel=SPIE Optics and Photonics 2011 |verk=NASA Technical Reports Server |datum=21 augusti 2011 |hdl=2060/20110015241 |hdl-access=free}}</ref>

Principen om energins bevarande säger att energi inte kan uppstå eller försvinna. Alltså måste all energi som kommer in i ett system men inte lämnar behållas i systemet. Mängden energi som finns kvar på jorden (i jordens klimatsystem) styrs således av en ekvation:

: [förändring i jordens energi] = [inkommande energi] − [utgående energi].
Energi kommer i form av absorberad [[solstrålning]] (ASR). Energi lämnar som utgående långvågsstrålning (OLR). Således är förändringshastigheten i energin i jordens klimatsystem given av jordens energiobalans (EEI):
: <math>\mathrm{EEI} = \mathrm{ASR} - \mathrm{OLR}</math>.

När energin kommer in i en högre takt än den lämnar (det vill säga ASR > OLR, så att EEI är positiv), ökar mängden energi i jordens klimat. Temperatur är ett mått på mängden termisk energi i materia. Så under dessa omständigheter tenderar temperaturerna att öka totalt (även om temperaturen kan minska på vissa ställen när energifördelningen ändras). När temperaturen ökar, ökar också mängden värmestrålning som sänds ut, vilket leder till mer utgående långvågsstrålning (OLR) och en mindre energiobalans (EEI).<ref name="cimss">{{webbref |titel=Earth's Radiation Balance |url=https://cimss.ssec.wisc.edu/wxwise/homerbe.html |verk=CIMSS: University of Wisconsin |hämtdatum=25 april 2023}}</ref>

På liknande sätt, om energi anländer med en lägre hastighet än den lämnar (det vill säga ASR< OLR, så än EEI är negativ), minskar mängden energi i jordens klimat och temperaturen tenderar att minska totalt sett. När temperaturen sjunker minskar OLR, vilket gör obalansen närmare noll.<ref name="cimss"/>

På detta sätt justerar en planet naturligt hela tiden dess temperatur för att hålla energiobalansen liten. Om det absorberas mer solstrålning än vad OLR sänder ut kommer planeten att värmas upp. Om det finns mer OLR än absorberad solstrålning kommer planeten att svalna. I båda fallen fungerar temperaturförändringen för att förskjuta energiobalansen mot noll. När energiobalansen är noll, sägs en planet vara i strålningsjämvikt. Naturliga planeter tenderar till ett tillstånd av ungefärlig strålningsjämvikt.<ref name="cimss"/>

Under de senaste decennierna har energi uppmätts att anlända till jorden i en högre hastighet än den lämnar, vilket motsvarar planetens uppvärmning. Energiobalansen har ökat.<ref name=GeophysResLtrs_20210615>{{tidskriftsref |efternamn=Loeb |förnamn=Norman G. |efternamn2=Johnson |förnamn2=Gregory C. |efternamn3=Thorsen |förnamn3=Tyler J. |efternamn4=Lyman |förnamn4=John M. |efternamn5=Rose |förnamn5=Fred G. |efternamn6=Kato |förnamn6=Seiji |display-authors=4 |rubrik=Satellite and Ocean Data Reveal Marked Increase in Earth's Heating Rate |tidskrift=Geophysical Research Letters |datum=15 juni 2021 |volym=48 |nummer=13 |doi=10.1029/2021GL093047 |bibcode=2021GeoRL..4893047L |doi-access=}}</ref><ref name=em_20210622>{{webbref |url=https://earthobservatory.nasa.gov/blogs/earthmatters/2021/06/22/earths-radiation-budget-is-out-of-balance/ |titel=Earth Matters: Earth's Radiation Budget is Out of Balance |författare=Joseph Atkinson |utgivare=NASA Earth Observatory |datum=22 juni 2021}}</ref> Det kan ta årtionden till århundraden för haven att värmas upp och planetens temperatur att skifta tillräckligt för att kompensera för en energiobalans.<ref name="nytocean">{{webbref |efternamn1=Wallace |förnamn1=Tim |titel=Oceans Are Absorbing Almost All of the Globe's Excess Heat |url=https://www.nytimes.com/interactive/2016/09/12/science/earth/ocean-warming-climate-change.html |verk=The New York Times |hämtdatum=12 juli 2023 |datum=12 september 2016}}</ref>

==Emission==
Termisk strålning sänds ut av nästan all materia, i proportion till fjärde potensen av dess [[Absolut temperatur|absoluta temperatur]].

I synnerhet det utsända energiflödet, <math>M</math>(mätt i W/m<sup>2</sup>) ges av [[Stefan–Boltzmanns lag]] för icke[[svartkropp]]ar:<ref name="tecssblaw">{{webbref |titel=Stefan–Boltzmann law & Kirchhoff's law of thermal radiation |url=https://www.tec-science.com/thermodynamics/temperature/stefan-boltzmann-law/ |verk=tec-science.com |hämtdatum=12 juli 2023 |datum=25 maj 2019}}</ref>

: <math>M = \epsilon\, \sigma\, T^4</math>

där <math>T</math> är [[absolut temperatur]], <math>\sigma</math> är [[Stefan–Boltzmanns konstant]] och <math>\epsilon</math> är [[emissionsförmåga]]. Emissionsförmågan är ett värde mellan noll och ett som anger hur mycket mindre strålning som sänds ut jämfört med vad en perfekt svartkropp skulle sända ut.

===Yta===
Emissionsförmågan för jordens yta har uppmätts till att ligga i intervallet 0,65 till 0,99 (baserat på observationer i våglängdsområdet 8-13 [[mikron]]) med de lägsta värdena för karga ökenområden. Emissionsförmågan är mestadels över 0,9, och den globala genomsnittliga ytemissionsförmågan uppskattas till cirka 0,95.<ref name="asteremis">{{webbref |url=https://terra.nasa.gov/news/aster-global-emissivity-database-100-times-more-detailed-than-its-predecessors |titel=ASTER global emissivity database: 100 times more detailed than its predecessor |datum=17 november 2014 |utgivare=NASA Earth Observatory |hämtdatum=10 oktober 2022}}</ref><ref name="jplemis">{{webbref |url=https://emissivity.jpl.nasa.gov/ |titel=Joint Emissivity Database Initiative |utgivare=NASA Jet Propulsion Laboratory |hämtdatum=10 oktober 2022}}</ref>

===Atmosfär===
De vanligaste gaserna i luft (det vill säga [[kväve]], [[syre]] och [[argon]]) har en försumbar förmåga att absorbera eller avge långvågig värmestrålning. Följaktligen bestäms luftens förmåga att absorbera och avge långvågig strålning av koncentrationen av spårgaser som [[vattenånga]] och [[koldioxid]].<ref>{{tidskriftsref |efternamn=Wei |förnamn=Peng-Sheng |efternamn2=Hsieh |förnamn2=Yin-Chih |efternamn3=Chiu |förnamn3=Hsuan-Han |efternamn4=Yen |förnamn4=Da-Lun |efternamn5=Lee |förnamn5=Chieh |efternamn6=Tsai |förnamn6=Yi-Cheng |efternamn7=Ting |förnamn7=Te-Chuan |datum=6 oktober 2018 |rubrik=Absorption coefficient of carbon dioxide across atmospheric troposphere layer |tidskrift=[[Heliyon]] |volym=4 |nummer=10 |sid=e00785 |doi=10.1016/j.heliyon.2018.e00785 |doi-access=free |pmid=30302408 |pmc=6174548 |bibcode=2018Heliy...400785W }}</ref>

Enligt [[Kirchhoffs lagar|Kirchhoffs lag]] om termisk strålning är materiens emissionsförmåga alltid lika med dess absorptionsförmåga vid en given våglängd.<ref name="tecssblaw"/> Vid vissa våglängder absorberar växthusgaser 100 procent av den långvågiga strålningen som sänds ut från ytan.<ref name="iastatespectrum">{{webbref |titel=Greenhouse Gas Absorption Spectrum |url=https://meteor.geol.iastate.edu/gccourse/forcing/spectrum2.html |utgivare=Iowa State University |hämtdatum=13 juli 2023}}</ref> Vid dessa våglängder är atmosfärens emissionsförmåga lika med 1 och atmosfären avger termisk strålning ungefär som en idealisk svartkropp skulle göra. Detta gäller dock endast vid våglängder där atmosfären helt absorberar långvågig strålning.

Även om [[växthusgas]]er i luft har en hög emissionsförmåga vid vissa våglängder, motsvarar detta inte nödvändigtvis en hög grad av värmestrålning som sänds ut till rymden. Detta beror på att atmosfären i allmänhet är mycket kallare än jordytan och hastigheten med vilken långvågig strålning sänds ut skalar som temperaturens fjärde potens. Således, ju högre höjd på vilken långvågsstrålning sänds ut, desto lägre är dess intensitet.<ref name="Pierrehumbert2011">{{webbref |efternamn1=Pierrehumbert |förnamn1=R. T. |titel=Infrared radiation and planetary temperature |url=https://geosci.uchicago.edu/~rtp1/papers/PhysTodayRT2011.pdf |verk=Physics Today |utgivare=American Institute of Physics |sid=33–38 |datum=Januari 2011}}</ref>

==Atmosfärisk absorption==
Atmosfären är relativt transparent för solstrålning, men den är nästan ogenomskinlig för långvågig strålning.<ref name=":2">{{bokref |efternamn=Hartmann |förnamn=Dennis L. |titel=Global Physical Climatology |utgivare=Elsevier |år=2016 |isbn=978-0-12-328531-7 |upplaga=2nd |sid=53–62}}</ref> Atmosfären absorberar vanligtvis det mesta av den långvågiga strålningen som sänds ut av jordytan.<ref name=":0" /> Absorption av långvågig strålning hindrar den strålningen från att nå rymden.

Vid våglängder där atmosfären absorberar ytstrålning ersätts en del av den strålning som absorberades av en mindre mängd värmestrålning som emitteras av atmosfären på högre höjd.<ref name="Pierrehumbert2011"/>

När den absorberas överförs energin som överförs av denna strålning till det ämne som absorberade den.<ref name=":2" /> Totalt sett avger emellertid växthusgaser i [[troposfär]]en mer värmestrålning än de absorberar, så långvågig strålningsvärmeöverföring har en nettokylningseffekt på luften.<ref name="Manabe1964">{{tidskriftsref |efternamn=Manabe |förnamn=S. |efternamn2=Strickler |förnamn2=R. F. |rubrik=Thermal Equilibrium of the Atmosphere with a Convective Adjustment |tidskrift=J. Atmos. Sci. |år=1964 |volym=21 |nummer=4 |sid=361–385 |doi=10.1175/1520-0469(1964)021<0361:TEOTAW>2.0.CO;2 |bibcode=1964JAtS...21..361M |doi-access=free }}</ref><ref name="Wallace2006">{{bokref |efternamn1=Wallace |förnamn1=J. M. |efternamn2=Hobbs |förnamn2=P. V. |titel=Atmospheric Science |år=2006 |utgivare=Academic Press |isbn=978-0-12-732951-2 |upplaga=2}}</ref>{{rp|139}}

===Atmosfäriskt fönster===
Om man antar inget molntäcke, gör de flesta ytemissioner som når rymden det genom atmosfärsfönstret. Atmosfärsfönstret är ett område av det elektromagnetiska våglängdsspektrumet mellan 8 och 11 μm där atmosfären inte absorberar långvågig strålning (förutom ozonbandet mellan 9,6 och 9,8 μm).<ref name=":0" />

===Gaser===
Växthusgaser i atmosfären är orsak till huvuddelen av absorptionen av långvågig strålning i atmosfären. De viktigaste av dessa gaser är [[vattenånga]], [[koldioxid]], [[metan]] och [[ozon]].<ref name="Schmidt2010paper">{{tidskriftsref |författare=Schmidt, G.A. |författare2=R. Ruedy |författare3=R.L. Miller |författare4=A.A. Lacis |författarlänk=Gavin Schmidt |år=2010 |rubrik=The attribution of the present-day total greenhouse effect |url=http://pubs.giss.nasa.gov/docs/2010/2010_Schmidt_etal_1.pdf |tidskrift=J. Geophys. Res. |volym=115 |nummer=D20 |sid=D20106 |doi=10.1029/2010JD014287 |bibcode=2010JGRD..11520106S |arkivurl=https://web.archive.org/web/20111022111918/http://pubs.giss.nasa.gov/docs/2010/2010_Schmidt_etal_1.pdf |arkivdatum=22 oktober 2011 |doi-access=free }}</ref>

Gasernas absorption av långvågsstrålning beror på de specifika absorptionsbanden för gaserna i atmosfären.<ref name=":0">{{bokref |efternamn=Oke |förnamn=T. R. |datum=2002-09-11 |titel=Boundary Layer Climates |doi=10.4324/9780203407219 |isbn=978-0-203-40721-9}}</ref> De specifika absorptionsbanden bestäms av deras molekylära struktur och energinivåer. Varje typ av växthusgas har en unik grupp av absorptionsband som motsvarar särskilda våglängder av strålning som gasen kan absorbera.

===Moln===
OLR-balansen påverkas av moln, damm och [[aerosol]]er i atmosfären. Moln tenderar att blockera genomträngning av uppströmmande långvågsstrålning, vilket orsakar ett lägre flöde av långvågsstrålning som penetrerar till högre höjder.<ref>{{tidskriftsref |tidskrift=Bulletin of the American Meteorological Society |volym=78 |nummer=2 |sid=197–208 |doi=10.1175/1520-0477(1997)078<0197:eagmeb>2.0.co;2 |rubrik=Earth's Annual Global Mean Energy Budget |år=1997 |efternamn=Kiehl |förnamn=J. T. |efternamn2=Trenberth |förnamn2=Kevin E. |bibcode=1997BAMS...78..197K |doi-access=free |citeseerx=10.1.1.168.831}}</ref> Moln är effektiva på att absorbera och sprida långvågsstrålning och minskar därför mängden utgående långvågsstrålning.

Moln har både kylande och värmande effekter. De har en kylande effekt såtillvida att de reflekterar solljus (mätt med moln[[albedo]]), och en värmande effekt, i den mån de absorberar långvågig strålning. För låga moln är reflektionen av solstrålningen den större effekten då dessa moln kyler jorden. Däremot, för höga tunna moln i kall luft, är absorptionen av långvågig strålning den mer betydande effekten, varför dessa moln värmer planeten.<ref>{{webbref |datum=1999-03-01 |titel=Clouds & Radiation Fact Sheet |url=https://earthobservatory.nasa.gov/features/Clouds |hämtdatum=2023-05-04 |verk=earthobservatory.nasa.gov |språk=en}}</ref>

==Förhållande till växthuseffekt==
[[File:Spectral Greenhouse Effect.png|thumb|upright=1.35|Utgående strålning och växthuseffekt som funktion av frekvens. Växthuseffekten är synlig som arean av det övre röda området, och växthuseffekten till följd av CO<sub>2</sub> är direkt synlig som den stora nedgången nära mitten av OLR-spektrumet. <ref name="Schmidt2010web">{{webbref |url=https://www.giss.nasa.gov/research/briefs/2010_schmidt_05/ |titel=Taking the Measure of the Greenhouse Effect |utgivare=NASA Goddard Institute for Space Studies - Science Briefs |datum=2010-10-01 |författare=Gavin Schmidt |hämtdatum=13 januari 2022 |arkivdatum=21 april 2021 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20210421003101/https://www.giss.nasa.gov/research/briefs/2010_schmidt_05/ }}</ref>]]
Minskningen av den utgående långvågsstrålningen (OLR), i förhållande till långvågsstrålningen som sänds ut av ytan, är kärnan i växthuseffekten.<ref>{{tidskriftsref |efternamn=Schmidt |förnamn=Gavin A. |efternamn2=Ruedy |förnamn2=Reto A. |efternamn3=Miller |förnamn3=Ron L. |efternamn4=Lacis |förnamn4=Andy A. |s2cid=28195537 |datum=2010-10-16 |rubrik=Attribution of the present-day total greenhouse effect |tidskrift=Journal of Geophysical Research |volym=115 |nummer=D20 |sid=D20106 |doi=10.1029/2010jd014287 |bibcode=2010JGRD..11520106S |issn=0148-0227 |doi-access=}}</ref>

Mer specifikt kan växthuseffekten definieras kvantitativt som mängden långvågig strålning som sänds ut av ytan som inte når rymden. På jorden år 2015 sändes cirka 398 W/m<sup>2</sup> långvågsstrålning ut från ytan, medan OLR, mängden som når rymden, var 239 W/m<sup>2</sup>. Växthuseffekten var alltså 398−239 = 159 W/m<sup>2</sup>, eller 159/398 = 40 procent av ytutsläppen, utan att nå rymden.<ref name="ipcc-ar6wg1-ch7">{{bokref |titel=Climate Change 2021: The Physical Science Basis |år=2021 |utgivare=IPCC |url=https://www.ipcc.ch/report/ar6/wg1/downloads/report/IPCC_AR6_WGI_Chapter07.pdf |hämtdatum=24 april 2023 |kapitel=Chapter 7: The Earth's Energy Budget, Climate Feedbacks, and Climate Sensitivity}}</ref>{{rp|968,934}}<ref name="ravram1">{{tidskriftsref |efternamn=Raval |förnamn=A. |efternamn2=Ramanathan |förnamn2=V. |rubrik=Observational determination of the greenhouse effect |tidskrift=Nature |år=1989 |volym=342 |nummer=6251 |sid=758–761 |doi=10.1038/342758a0 |bibcode=1989Natur.342..758R |s2cid=4326910 |url=https://www.nature.com/articles/342758a0 |url-access=subscription }}</ref><ref name="ravram2">{{tidskriftsref |efternamn=Raval |förnamn=A. |efternamn2=Ramanathan |förnamn2=V. |rubrik=Observational determination of the greenhouse effect |tidskrift=Global Climate Feedbacks: Proceedings of the Brookhaven National Laboratory Workshop |år=1990 |sid=5–16 |url=https://www.osti.gov/servlets/purl/6440147-fP92Pd/#page=10 |hämtdatum=24 april 2023}}</ref>

==Se även==
* [[Effektiv temperatur]]

==Referenser==
{{enwp|url=https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Outgoing_longwave_radiation&oldid=1259417478|artikel=
Outgoing longwave radiation |datum= 25 november 2024}} 
* <cite id=Bogren>{{Bokref/Jörgen Bogren/1999}}</cite>
* <cite id=SNA>{{Bokref/Leif Wastensson/2004}}</cite>

===Noter===

<references>

</references>

== Externa länkar ==
* {{Commonscat WD}}
* [http://www.cdc.noaa.gov/map/clim/olr.shtml NOAA Climate Diagnostics Center]
* [https://web.archive.org/web/20000817223646/http://earthobservatory.nasa.gov/Observatory/Datasets/lwflux.erbe.html NASA Earth Observatory Outgoing Heat Radiation]
* [http://www.physicalgeography.net/fundamentals/7i.html Planetary Energy Balance, Physical Geography]

{{Auktoritetsdata}}

{{STANDARDSORTERING:Terrestrisk strålning}}

[[Kategori:Elektromagnetisk strålning]]
[[Kategori:Meteorologi]]
[[Kategori:Klimatologi]]